2022, Krönika, Vintage

IWC Portofino Romana Perpetual Calendar – en underskattad skönhet

By

Text/Foto: Aleksandar Mladenovic

På senare år har jag intresserat mig allt mer för de lite mer udda och inte lika populära modellerna från olika varumärken. Ett bra exempel på en sådan klocka är IWC Portofino Romana Perpetual Calendar. Personligen tycker jag det är ganska anmärkningsvärt att en evighetskalender från ett välkänt varumärke i 18k gult guld kostar mindre än en sportklocka i stål…

Introduktion

Innan vi dyker djupare ner i klockan i fråga så är det viktigt att förstå dess ursprung. Den ökända quartzkrisen drabbade den schweiziska klockindustrin hårt under 70 och 80-talet vilket ledde till att många ikoniska varumärken upphörde att existera (bland annat Nivada Grenchen som vi skrivit om här). Intresset för dyra mekaniska klockor störtdök.

Kurt Klaus, den legendariske urmakaren hos IWC, bidrog till att rädda IWC i synnerhet men även i viss utsträckning den schweiziska klockindustrin. Han utvecklade år 1985 en evighetskalender-modul som var tekniskt banbrytande. Det gick nämligen att ställa kalendern genom kronan och det fanns inget behov av en tryckknapp på boetten som hittills varit normen.

Kurt Klaus

År 1985 gjorde modellen IWC Da Vinci Perpetual Calendar Chronograph debut på Baselmässan och inuti denna banbrytande klocka tickade kaliber IWC 79261 som var en kraftigt modifierad variant av Valjoux’s 7750 kronografurverk med Klaus modul ovanpå. Detta var inte det sista komplicerade urverket han utvecklade men för att inte glida ifrån ämnet för mycket så föreslår jag att ni läser mer om dessa på annat håll.

IWC Da Vinci Perpetual Calendar

Min klocka introducerades 9 år senare och såg dagens ljus för första gången år 1994. När den introducerades var klockan den tunnaste mekaniska evighetskalendern på marknaden med ett urverk som bara mäter 3,1mm i tjocklek. Urverket är baserat på Jaeger-LeCoultres ultratunna kaliber 849 som mäter 1,85mm i tjocklek och alltså adderar modulen för evighetskalendern ytterligare ett par millimeter.

En välbalanserad evighetskalender

Vad jag föll för tidigt var de väl avvägda proportionerna och en klassisk layout av evighetskalendern. Klockan har en klassisk, smakfull storlek om 36mm med en längd på ca. 42mm från bandhorn till bandhorn. Den bär väldigt bra på mina relativt smala handleder om 16,5mm.

Boetten är helt polerad och glasringen är ganska bred vilket ger den ett lite tuffare uttryck än vissa andra evighetskalendrar i prissegmentet. Det är lätt hänt att de blir lite väl nätta och avskalade men jag tycker denna har en lagom mängd attityd.

Tavlans finish är matt och den är silverfärgad. Den skiftar utseende en del beroende på hur ljuset träffar urtavlan och den glimmar nästan lite i direkt solljus. Layouten är klassisk. Vi återfinner månfasen klockan 12 och datum, månad och dag vid klockan 3, 6 och 9. Mellan subtavlan för dag och månad återfinner vi årsindikatorn. Då urverket är manuellt och tunt så mäktade man bara med två siffror för årsindikatorn (jämfört med 4 på Da Vinci från 1985). Som ni ser är året inställt på 1996, låt mig berätta varför.

För drygt ett år sen så nosade jag upp just detta exemplar hos en handlare utomlands. Jag hade länge sneglat på denna modell men aldrig kommit till skott. När priserna började röra sig allt närmre sexsiffriga belopp på Chrono24 så var inte suget lika påtagligt. Modellen kostade nämligen runt 60-80,000kr under lång tid.

Av en slump så stötte jag på ett fint exemplar hos en handlare när jag letade efter annat, efterfrågade lite extra bilder och slogs av det makalösa skicket. Den såg i princip helt oanvänd ut! Alligatorbandet verkade aldrig ens ha provats och jag hade svårt att hitta en endaste hairline. Antagligen så hade den förra ägaren bara låtit klockan ligga i sin låda och aldrig burit den. Priset var också ”rätt” och jag kände att jag behövde slå till. Min första evighetskalender var på väg hem.

Detta närmast orörda skick har dock bidragit till att jag inte burit klockan vid speciellt många tillfällen utan den har mestadels legat i bankfacket. Lite tråkigt på ett sätt då jag verkligen gillar klockan och den sätter ett leende på mina läppar varje gång jag tittar ner på handleden.

Vad jag tycker är intressant är, och det är inte specifikt för just denna klocka, utan rent generellt hur mycket olika klockor som finns därute som erbjuder extremt mycket klocka för pengarna jämfört med annat. Här har vi alltså en evighetskalender, från en välkänd tillverkare, med ett tunt och fint urverk till en prislapp som är mindre än vad en Rolex GMT-Master II ref. 16710 kostar på dagens marknad.

I en tid när det hetaste som finns på marknaden är sportklockor i stål så kommer jag personligen att leta efter dessa lite bortglömda och underskattade pjäserna med intressant historia och fint hantverk. Jag har redan hittat något väldigt spännande från samma tidsera och en annan anrik tillverkare… Fortsättning följer.

För den som vill se mer bilder och rörligt material så gjorde jag en YouTube-video på klockan ifråga för ett litet tag sen.


Tekniska specifikationer

Märke: IWC
Modell: Portofino Romana
Referensnummer: 2050

Diameter: 36mm
Tjocklek: 6mm
Boettmaterial: 18k gult guld
Vattentäthet: 30m

Urtavla: Silver
Armband: Svart alligator
Spänne: 18k gult guld

Urverk: IWC 18651 (bas Jaeger-LeCoultre 849)
Komplikationer: timmar, minuter, evighetskalender och månfas
Gångreserv: ca 42h
Uppvridning: Manuell

Pris: Marknadspris omrking 100,000 kronor beroende på skick och tillbehör