Den anspråkslösa men teknikspäckade instrumentklockan med det spartanska namnet Ingenieur från schweiziska IWC introducerades 1955 och fyller alltså 70 år. Den legendariska modellen har alltjämt en framstående position i märkets program och en historisk genomgång är sålunda på sin plats. Eqotime berättar!
Text: Filip Ericsson
För att skydda sina militära pilotklockor från ovälkomna magnetiska fält hade IWC under 1940-talet utvecklat en innerboett av mjukt järn. Tekniken användes i piloturet Mark XI som tillverkades 1948-1984 och som uteslutande levererades till olika militärmakter, främst den brittiska.
1955 överfördes den enkla men effektiva teknologin för första gången till civilt bruk, i och med introduktionen av en helt ny modellserie: IWC Ingenieur. Det nya armbandsuret gavs en elegant boett med klassiska linjer, men skenet bedrog: Ingenieur var späckad med teknologi och byggd för att tåla användande i allehanda krävande situationer.
Modellen var som namnet antydde utvecklad för yrkesgrupper som i sin vardag utsattes för magnetiska fält, såsom just ingenjörer, fysiker, kemister och läkare. Den lanserades under 1955 med referensnummer 666.
Boetten mätte 36.5mm i diameter och klarade tack vare innerboetten att utsättas för 80 000 A/m (1000 Gauss) med bibehållen precision. Vattentätheten var till förbluffande goda 100 meter. Ingenieur erbjöds med svart eller silver urtavla samt med eller utan datum.
Inuti satt IWC Caliber 852 (8521 med datum), ett automatiskt urverk utvecklat inhouse med IWC:s patenterade, så kallade Pellaton-system för uppvridningsfunktionen. Upphovsman var företagets tekniske chef Albert Pellaton vars innovation kombinerade effektivitet med hållbarhet och kom att infogas i IWC:s klockor under decennier framöver.
1967 utkom Ingenieur generation två, med boett på 37mm och en vattentäthet till 120 meter. Uppdaterat urverk och förfinad design, i övrigt var skillnaderna små.
Ingenieur generation tre: ref. 1832 av Gerald Genta
En verklig revolution skedde i stället 1976 med den tredje generationen. Det var ju tiden för de så kallade lyxsportklockorna med integrerad länk som uppfunnits av Audemars Piguet med Royal Oak 1972, och som följts upp av Patek Philippe Nautilus 1976 samt Vacheron Constantin 222 året därpå.
IWC ville uppenbarligen inte vara sämre och förvandlade den diskreta Ingenieur till just en lyxsportklocka enligt konstens alla regler.
Och inte bara det. Man anlitade ingen mindre än schweizaren Gerald Genta som ju hade formgivit Royal Oak såväl som Nautilus. Genta hade en unik förmåga att ingjuta karaktär hos ett armbandsur så att det fick en alldeles egen identitet, i en sällsynt kombination med självklar skönhet.
IWC Ingenieur SL ref. 1832 var inget undantag, även om dess form var mer diskret utförd än nämnda storheter. “SL” i modellnamnet stod för Steel Line, även om det enligt vissa källor ska ha betytt Safety and Longevity. Den som vill kan gräva vidare i det. Smeknamnet “Jumbo” kom hur som helst som ett brev på posten då dess 40mm-boett var osedvanligt dimensionerad i en tid då de flesta herrklockor mätte 34-36mm.
Liksom föregångaren tålde Ingenieur 1832 120 meter under ytan samt 80 000 A/m magnetfält. Trots dess nya stil och flörtande med lyxsportklockornas kunder, var den alltså samma seriösa instrumentur som tidigare.
Inuti tickade nu IWC Caliber 8541ES, där bokstäverna stod för antimagnetiska delar i urverket (E) och stoppsekund (S). Självklart hade även Pellaton-konstruktionen integrerats medan stötskyddet var lika seriöst genom att små gummikuddar fick tjänstgöra mellan urverk och boett.
Trots lyckad design och stor kompetens blev den Genta-ritade Ingenieuren ingen succé. Endast 600 (!) stycken byggdes (varav 55 i guld) fram till 1984.
Utveckling av Gentas Ingenieur
Genta-Ingenieuren erbjöds även med kvartsverk vilket introducerades samma år som den mekaniska ref. 1832. Ingenieur SL referens 3003 gick under smeknamnet “Jumbo Quartz” och hade alltså samma vida 40mm-boett som sin mekaniska broder, men med ett batteridrivet ETA 2405 inuti.
1980 utkom Ingenieur SL 3305, “Skinny Quartz” i folkmun, vilket som smeknamnet antyder utgjorde en tunnare variant. Boetten mätte endast 8.8mm på höjden och hade även krympt väsentligt i diameter, ned till 34mm. 1983 anslöt en mekanisk version av den krympta Ingenieuren, men med ett ETA 2892-verk under skalet i stället för inhouse-verket från Jumbon.
Den verkliga stjärnan utgjordes dock av Ingenieur 500 000 A/m som tålde just så mycket magnetism som modellnamnet avslöjade. Den hade också 34mm-boetten och tillverkades 1989–93 i 3000 exemplar.
1993 utkom Ingenieuer Officially Certified Chronometer, också det en övertydlig benämning. 34mm-boett även här och tillverkning fram till 2002. Kronometer-Ingenieuren skilde sig från övriga genom att husera IWC Caliber 887, som egentligen var ett urverk från finmärket Jaeger-LeCoultre (Caliber 889) med rotor i platina. Att båda märkena tillhörde Richemont-gruppen banade förstås väg för det.
Den Genta-ritade Ingenieuren och dess derivat fanns i ett stort antal referenser under sin långa produktionstid mellan 1976 och 2002. Olika material, urtavlor, länkar/armband och funktioner såsom kronograf, alarm och evighetskalender erbjöds under åren. Även dammodeller såldes.
Generation 4: Ingenieur blir maskulin
Därefter saknades Ingenieur i IWC-programmet under några år varpå en ny generation visades 2005. Ingenieur Automatic ref. 3227 begåvades med en form som inspirerats av Gentas original-design, men modellen hade nu utvecklats till ett betydligt sportigare, mer maskulint armbandsur – just så som trenden vid tiden förespråkade.
Boetten mätte nu 42.5mm med en tjocklek på hela 14.5mm, medan vågen stannade på välgödda 200 gram. Fortfarande var vattentätheten till motsvarande 120 meter, magnetskyddet till 80 000 A/m och Pellation-konstruktionen på plats i urverket. Verket var för övrigt IWC:s egen Caliber 80110.
En mer subtil 40mm-variant dök upp ett par år senare och även den huserade det exklusiva inhouse-verket, här i form av 80111 (som fortsatt tarvade en relativt tjock boett). Den tillverkades dock endast i några hundra exemplar och är därmed en udda fågel i Ingenieur-historien.
En rejsig specialversion i samarbete med AMG, en sportig kronograf samt Big Ingenieur med en boett på groteska 45.7mm följde under följande år och framhävde modellens nyfunna sportighet ytterligare.
För att blidka mer modest lagda kunder utkom 2008 Ingenieur Vintage 1955, en utpräglad retrovariant och modern kopia av den eleganta ur-Ingenieuren. Även denna var dock måttmässigt rejält tilltagen med en boett på 42mm i diameter. Produktionen upphörde 2012.
Generation 5: slimmade ref. 3239
2013 närmade sig Ingenieur åter sina Genta-rötter med en mer blygsamt dimensionerad boett. Ref. 3239 mätte harmoniska 40mm och blott 10mm i tjocklek. Med sin harmoniska design som varsamt moderniserats från 1976 års original träffade IWC mitt i prick: nya Ingenieur var sportig såväl som elegant, klassisk men utan att vara retro.
Urverket var IWC 30110 som baseras på ETA:s så renommerade 2892-A2, ett exakt och pålitligt urverk som heller inte kostar skjortan. Många grämde sig över att Ingenieur miste inhouse-verken, men handen på hjärtat så passar ETA:s urverk ett riktigt instrumentur kanske ännu bättre. Med sin låga profil möjliggör det dessutom en raffinerat tunn boett.
Stålklockan kom med svart och vit urtavla och utöver dessa erbjöds ett par extrema varianter i kolfiber och platina, den senare med evighetskalender. Tillverkningen upphörde 2017.
Generation 6: Ingenieur försöker bli retro
När skynket dragits av uppföljaren till den lyckade ref. 3239 under 2017 var besvikelsen stor hos många. Ingenieur Automatic 3570 var ett försök att formmässigt återgå till den första generationens diskreta, runda former.
Men den nya retro-Ingenieuren föll platt, åtminstone om man frågar artikelförfattaren. Harmonin och de utsökta proportionerna hos 50-talets original saknades och magnetskyddet hade dessutom prutats bort. Vad är då meningen med en Ingenieur?
Denna generation kom hur som helst i flera versioner, i stål eller guld, som kronograf och med evighetskalender. Denna parentes i Ingenieur-historien upphörde först 2023 när en riktig överraskning såg dagens ljus: en riktig uppföljare till Genta-originalet från 1976!
Ingenieur av idag: Automatic 40 ref. 3289
Efter de oinspirerande åren med den enligt många så trista retro-Ingenieuren skrek entusiasterna av glädje när IWC föll till föga och visade upp en så perfekt rekreation av Gentas original att den efter den första euforin närmast kändes tillrättalagd.
Ur det perspektivet kan ju även den senaste Ingenieuren definieras som en retro-klocka, men IWC har gått varsamt fram och trots de så tydliga Genta-attributen ter sig formen mer modern och tidlös än retro.
Resultatet är en dröm-Ingenieur, med fulländad form, perfekta mått och ändamålsenliga tekniska specifikationer. Innerboetten i järn finns där och med det ett resulterande magnetismskydd, en vattentäthet till 100 meter trots en ytterst näpen tjocklek på 10.7mm samt en idealisk boettdiameter på 40mm.
Nya Ingenieur drivs av IWC Caliber 32111 som i botten är en enhet från ValFleurier, Richemont-gruppens urverksfabrik. Det erbjuder finfina 120 timmars gångreserv men är i övrigt en tämligen ordinär konstruktion. Säkert exakt och pålitligt och därmed adekvat för ett instrumentur av denna sort, men i denna prisklass önskar sig nog många trots allt något mer speciellt.
Ingenieur erbjuds med boett i stål eller titan. Hos stålversionen finns svart, vit, blå och grön urtavla medan titan-varianten säljs med silverfärgad tavla. Modellen levereras med länk av så kallad integrerad typ, ett kännetecken hos modellen såväl som hos segmentet lyxsportklockor där Ingenieur idag kan sägas ingå.
Med ett listpris på 142 000 kronor är senaste Ingenieur nämligen en rejält dyr pjäs, och hamnar därigenom i det segment där riktiga finklockor som exempelvis Chopard Alpine Eagle och Girard Perregaux Laureato huserar. Även Jaeger-LeCoultre Polaris lär utgöra en huvudkonkurrent, liksom Rolex Explorer som dock är betänkligt billigare (åtminstone i listpris).
Tiden får utvisa vad IWC har för planer för sin Ingenieur framöver, då variationerna fortfarande är ganska få. Kronograf, damversion och guld kanske?
Text: Filip Ericsson Som bekant har priserna på både nya och begagnade lyxklockor rusat i höjden
Minns ni filmen The Dirty Dozen från 1967 av Robert Aldrych? Den stjärnspäckade pangrullen där L
Eqotime har tagit en titt på nya Tudor Ranger, en klocka med gedigen historia testad under svåra f