Av: Britta Rossander
Vi bjuds på en orgie i förfinad dekorationsteknik av Breguet när de lanserar modellerna Classique 7137 och 7137. Dekorationstekniken guilloché är hantverket där en mästare kan göra exceptionellt detaljerade mönster. Tekniken har använts sedan antiken med fick uppsving i slutet av medeltiden, då främst på mjukare material som trä och elfenben. Och vi kan se den i vardagen på så vitt skilda föremål som sedlar och kolossala monument som Parthenon i Grekland.
Det var först i slutet av 1700-talet som guilloché gjorde entré inom urmakeriet och då förknippat med Breguets och dess grundare, Abraham-Louis Breguet, som började använda guilloché på fickur 1786. Tekniken blev snabbt synonym med Breguet och blomstrade under 1800-talet för att under andra halvan av 1900-talet falla i glömska. Roger Dubuis (1938 – 2017), namne med varumärket startat 1995, insåg att kunskapen med guilloché utförd för hand höll på att försvinna. Han var därför starkt drivande när det gällde att hålla det vid liv och satte blivande ”guillocheurer” i lära hos det fåtal som fortfarande behärskade tekniken.
Att förse en urtavla med guilloché-mönster kräver att den som utför det behärskar sina verktyg och förstår materialet för att kunna avgöra djupet för gravyren. Minsta darrning på handen kan vara förödande för resultatet. Verktygen är oftast tillverkade av hantverkarna själva och används i generationer. Och en guilloché utförd för hand går inte att jämföra med den själlösa vi kan se tillverkad av en maskin.
Ett av de vanligaste guillochémönstren är Clous de Paris, även kallad ”hobnail”, ett mönster som när det kom skulle efterlikna Paris stenlagda gator.
Breguet Classique
För Breguets nya modeller i serien Classique, 7137 och 7337 har man med sofistikerad enkelhet och spektakulär hantverksskicklighet låtit tavlorna stå i första rummet. De slimmade boetterna om 39 mm med räfflade sidor i vitt eller roséfärgat guld innehåller det ultratunna automatverket kaliber 502,3 som kan ses genom bakboettens safirglas.
Enligt en tradition från slutet av sjuttonhundratalet finns ett individuellt nummer i urtavlan efter logotypen. En raffinerad och nästa hemlig signatur finns i ringen för de romerska tecknen för timmar. För modell 7137 sitter den på båda sidor om klockan 12, på 7337 är den placerad på båda sidorna av klockan 6.
Båda modellerna har graverade moln vid visningen av månfasen mot den lackerade himlen med gnistrande detaljer som effekt för Vintergatan. Skivan som visar månen har en skrovlig yta som påminner om den verkliga månens yta.
Classique 7137 har mönstret panier maillé (korgflätning) för kraftreserven, damier schackbrädemönster för datumvisningen och clous de Paris för huvuddelen av urtavlan.
Classique 7337 har tavla med grain d’orge-mönster, damier schackmönster för sekundvisningen och Clous de Paris i mitten av den stora cirkeln.
Vid klockan 10 och klockan 2 finns öppningar för veckodag och datum som i form påminner om historiska modellen fickur nr. 3833.
Urtavlorna på vitguldversionerna är Breguetblå, för i roséguldversionen är tavlans färg gjord med silverpulver och mjuk borste.
Boetterna är 9,9 mm tjocka och vattentäta till 30 m, båda har safirglasbaksida och verket har 45 timmars kraftreserv. Banden är i alligator med vit- eller roséguldspänne.
Classique 7137 Classique 7137 Inspirationskällan till Classique 7137
Classique 7337 Classique 7337 Inspirationskällan till Classique 7337
Auktionshuset Christie's i Genève genomförde i veckan auktion för ”viktiga klockor” och aukti
Sommaren är på ingång och det börjar bli dags att fundera på vilken klocka som ska sitta på ar
I vanliga fall förknippar man Breguet med klassiskt eleganta väldekorerade klockor utrustade med k