Intervju: Enicarsamlaren och författaren Martijn van der Ven

november 29, 2021

Bild: Martijn van der Ven & Marteen Coolen

Som hos så många andra klockälskare så ligger vintageklockor oss varmt om hjärtat här på Eqotime. Ett vintagemärke som vi vurmar lite extra för är Enicar. Eqotime har tagit ett snack med Martijn van der Ven. Författare, samlare och en av de mest kunniga om tillverkaren Enicar och vars bok om Enicar självklart också finns i vår webshop.

*The Enicar Book*
*Foto: Marteen Coolen*

*Martijn van der Ven utanför Enicars gamla fabrik i Schweiziska Lengnau.*

Från noll till hundra…

Berätta lite om ditt intress för klockor, hur började det och varför fastnade du för just tillverkaren Enicar?

– Om jag ska vara helt ärlig så var jag egentligen inte så klockintresserad från början. Jag hade lite Swatch-klockor, Casios och någon Dieselklocka, men inget uppseendeväckande. Men det svängde 2013 när jag började leta efter en snygg vintageklocka jag kunde ha till kostym på jobbet. Så jag började kolla runt på ebay och efter några timmar sprang jag på Enicar-klockor av en slump. Jag blev stormförtjust direkt, jag gillade namnet, loggan och designen på tavlorna och boetterna. Det var nog där det började.

– Sedan brakade det loss ordentligt, åren som följde blev jag helt fanatisk och samlade på mig allt jag kunde hitta, om Enicar, inte bara klockor. Jag började bygga upp ett eget arkiv med broschyrer, informationsmaterial, kataloger och i princip allt möjligt material om märket jag kunde hitta. På den tiden jobbade jag med reklam och jag har alltid varit intresserad av berättelser om runt varumärken. Just Enicar hade allt jag kunde önska av storytelling, marknadsstrategier och produkter av hög kvalitet.

Vad gillar du bäst, vintage eller nytt?

– Vintage, tveklöst. Jag älskar det autentiska och den där känslan av att något är orginellt. Vintageklockor har alltid en historia att berätta och jag älskar att fantisera ihop vad en vintageklocka kan ha varit med om. Alla action den måste ha upplevt! Sen är det designen. För mig så är Enicars Sherpa-modeller från mitten av 50-talet fram till mitten av 70-talet genialiska i designen. Jag tänker att om du placerar en sådan i skyltfönstret hos en klockaffär så kommer de fortfarande se schyssta ut. De är unika i designen, men samtidigt tidlösa. Utöver det så finns det ett hållbarhetsperspektiv på vintage. Varför ska man köpa en helt ny klocka när du kan få tag på en vintageklocka med minst 100 år av användande kvar i sig?

Besatt av en tillverkare

Om vi tränger lite djupare i just Enicar, det måste ha varit en stark upplevelse i själva varumärket för att skapa en sån besatthet, det slutade ju med att du skrev en hel bok märket?

– Som jag sa förut, jag älskar varumärket. Ta namnet som exempel, Enicar blir Racine baklänges (märkets grundare), sen är det Saturnus-loggam som också är fantastisk. Klockorna har en som jag tycker fantastisk design och jag tycker att det finns en modig attityd runt hela mäsket. Enicar jobbade liksom lite hårdare och stack ut lite mer än konkurrenterna. Samtidigt var man lite av en underdog jämfört med de andra A-tillverkarna. Exempelvis var Kina den viktigaste marknaden för Enicar och man exporterade ungefär 300 000 klockor per år till Asien. Det har nog också gjort att det tog några år innan klock-communityn började ta Enicar på allvar. Märket sågs nog som lite för udda.

Och då valde du att skriva en bok om tillverkaren?

– Ja, lägger man till att Enicars historia trots allt varit ganska dåligt dokumenterad, arkiven försvann när märket försvann 1987, så var det länge ett lite svårtillgängligt märke. Men det var egentligen därför jag påbörjade projektet med boken, att få allt ordentligt dokumenterat. Enicar som tillverkare förtjänade det. Jag kände också att de bästa källorna borde vara de människor som faktiskt arbetat på Enicars fabrik i Schweiziska Lengnau. Så under 2018 och 2019 åkte jag dit i omgångar för att intervjua tidigare anställda som kunde hjälpa mig att knyta ihop historien. Många av dem jag träffade var långt över 80 år gamla så det var tur att jag tog tag i projektet. Hade jag väntat i fem år så hade det nog varit försent att träffa alla de fantastiska personer jag intervjuat för boken.

Familjen Racine

Fick du chansen att träffa någon ur familjen Racine?

– Ja, jag lyckades spåra upp Mr Ariste Racine III som är barnbarn till grundaren. Mr Racine jobbade på chefsnivå i bolaget i tolv år samtidigt som hans pappa var CEO. Så där fick jag otroligt mycket insideinfo till boken. Jag tror också att timingen var perfekt för att göra boken för mig personligen. Jag hade precis sagt upp mig från mitt jobb och börjat jobba som frilansande skribent och boken blev ett perfekt startprojekt för mig som nybliven egenanställd. Hela boken är framtagen av mig utan något förlag i ryggen så alla kreativa val och allt innehåll bygger på mina personliga val. Det tror jag också är en styrka med boken, den är framtagen ur ett entusiastperspektiv utan några andra kommersiella intressen än att jag tyckte att boken behövdes.

Teamwork i produktionen

Hur länge höll du på med projektet, det är ju ett omfattande slutresultat så det känns som om det tog en del tid i anspråk?

– Officiellt påbörjade jag projektet i september 2018. Men tanken på en bok om Enicar hade nog funnits där sedan runt 2015. Att jag hade min websida (www.enicar.org) och mitt instagramkonto bidrog nog också till att jag bestämde mig för att göra en bok. Jag kände att det fanns ett stort intresse för märket och att det fanns en potential att faktiskt kunna sälja exemplar till andra intresseradesamlare och entusiaster.

Fick du bra hjälp i projektet eller körde du på ensam?

– Nej, jag fick riktigt bra hjälp, särskilt med bilderna. Jag hade två fotografer som jobbade med mig. Speciellt i de delar av boken där jag återskapar historiska miljöer som passar några av modellerna och i personporträtten av gamla anställda. Där gjorde fotograferna ett fantastiskt arbete. Samma sak med den grafiska formgivningen, där jobbade jag med en formgivare som dessutom är utbildad ingenjör. Jag ville hitta en formgivning som gav känslan av att boken lika gärna skulle kunna ha givits ut på 60-talet och jag tycker att vi lyckades. Jag hade dessutom mycket hjälp av en duktig redaktör som hjälpte mig med texterna. Särskilt då med att hitta balansen mellan storytelling, historiska fakta och framförallt de personliga perspektiven och erfarenheterna som jag ville få med i boken.

– Men den största utmaningen var faktiskt att finansiera projektet utan ett förlag i ryggen. Jag använde Kickstarter för att få ihop projektet ekonomiskt och det var rätt nervkittlande att se hur det tickade in medel från folk som trodde på idén med boken. Att få det över mållinjen var en otrolig lättnad!

Det egna samlandet

Hur ser din egna samling ut? Är det bara Enicar-klockor eller finns det annat som lockar?

– En samlarbekant till mig brukar alltid säga; “You simply cannot own enough Enicars”. Han har såklart rätt! Det är kul att samla på Enicar, för det finns modeller för alla plånböcker. Jag har kanske 40-50 Enicar-klockor i samlingen. Men då har jag skalat ner från när jag hade som mest klockor, då var samlingen drygt 250 stycken…

Man kan nästan misstänka att du har ägt i princip alla varianter som finns?

– Nej då. Jag har hållit på över sex år. Under den tiden har jag köpt, sålt och bytt massor av Enicar-klockor. Men jag lyckas fortfarande stöta på modeller jag aldrig har stött på tidigare. Nu har jag dock lugnat ner samlandet lite och bestämt mig för att mina 15 bästa modeller (mest Sherpa Divers och kronografer) är de enda som definitivt ska stanna kvar i samlingen. Som en gåva till mina barn eller kanske som pensionsförsäkring…

Favoriter

Vilken modell är favoriten?

– Jag älskar min Sherpa World Time from 1967, aka Kaleidoscope. Mest kanske för att det är en prototyp som skapades för Baselmässan. Den är riktigt intressant med tanke på mängden komplikationer, den har sju tavlor! Det tillverkades dessutom bara mellan fem och tio exemplar av den så prototypen är ovanlig. Det är faktiskt den enda Enicar-modellen som finns representerad i samlingen på Musée internationale d’horology i La-Chaux-de-Fonds. En annan favorit är min Sherpa Super-Jet som presenterades 1964 och har en 40mm EPSA superkompressor-boett. Den har allt, GMT-visare, roterande intern bezel, dubbla kronor och domat glas. En fantastisk modell! Andra Enicars jag tycker är extra fina är Sherpa Graph, Sherpa Star Diver och Sherpa Electric.

Finns det några andra märken du börjat intresserad dig för lika djupt som du intresserat dig för Enicar? Finns det planer på fler böcker?

– Generellt gillar kronografer från 60- och 70-talet. Men jag gillar såklart dykarur också, från exempelvis Fortis. Sen finns det tillverkare som LIP som jag tycker har gjort kul och unika ur. Och jag är förtjust i tidiga LED-klockor och har ett par fina exemplar från Bulova och Girard Perregaux. Men för tillfället kan jag inte säga att det finns något annat märke än just Enicar som triggar mig så pass att jag skulle vilja skriva en bok om dem. För tillfället räcker äventyret med Enicar-boken tillräckligt bra.

Tips till den intresserade

Vad är dina bästa tips för den som vill börja samla på Enicar? VAd ska man tänka på vid sitt första köp?

– Köp min bok, ha ha! Men om jag ska vara seriös så kan det vara ett riktigt minfält att börja samla Enicar. Och jag har själv gått på flera minor. Så kunskap är som så ofta det bästa receptet. Men det finns mycket kunskap där ute som går att ta del av. Några tips kan vara att söka hjälp på olika forum för Enicar-entusiaster ( www.enicar101.com, www.vintageenicar.com) eller kolla diskussionen “The joy of collecting Enicar watches” på(www.watchuseek.com). Sen finns det rätt mycket på Instagram och självklart också i min bok eller på min egen sajt www.enicar.org.

Martijn van der Ven’s bok The Enicar Book finns i Eqotime’s webshop. Om du är intresserad av ännu mer Enicar så finns massor av ytterligare kunskap om tillverkaren på Martijn’s egna sajt www.enicar.org

Enicar