Krönika: Watches and Wonders 2024 – reflektioner från hemmaplan
Text: Andreas Johansson
Foto: Eqotime
Nu har det gått över en vecka sen Watches and Wonders, årets stora klockmässa, hölls i Genevé. Förväntningarna var stora, men vad fick vi med oss egentligen från årets nyheter och vad kan vi förvänta oss i framtiden? Vår skribent Andreas gör några reflektioner efter årets mässa.
Jag vaknade klockan 01 natten till den 9 april, dagen då de allra flesta av de tillverkarna jag själv tycker är intressanta släpper sina nyheter. Mitt i natten surfar jag först in på Rolex hemsida, sen Tudors, inga nyheter ännu, sommar om. Jag vaknar sen med ett ryck på morgonen, in på hemsidorna igen, nu har de kraschat, jag surfar genast in på forumet klocksnack.se för att se om någon annan fått se nyheterna och tydligen är jag inte ensam med samma tankar många vill se de nya släppen och Rolex-släppen hade tydligen läckt.
Första reaktionen på Rolex nyheter? Nja, det ser inte så kul ut, eller framför allt, det ser dyrt ut. Diamantsatta Daytonas med ädelmetaller, en galen Deepsea i helguld (!),en 1908 i platina, Day-dates med exklusiva urtavlor, Sky Dwellers i ädelmetaller, och så, ljuset i ”blingmörket”, en svart/grå GMT i stål. När den största besvikelsen har lagt sig så fick jag ändå en förhoppning om att Rolex kanske, i och med årets släpp, har en strategi att de på detta sätt kanske hinner i kapp i produktionsleden och därmed kan erbjuda fler av sina attraktiva stål-modeller. Detta grusades dock snabbt när jag läste och hörde i diverse klockmedier att det är snarare så att Rolex kommer dra ner på sin produktion. Vad som egentligen stämmer lär ju visa sig de kommande åren.
Efter Rolex så var jag mest nyfiken på vad Tudor skulle släppa och likt förra året så tycker jag att Tudor, just nu, släpper de absolut mest prisvärda klockorna. I Tudors nyheter var det framför allt deras BB 58 GMT som jag tyckte stack ut. Min känsla är att Tudor just nu släpper modeller som många önskar att Rolex hade producerat. Den generella uppfattningen är att Rolex nu vill positionera sig i de riktigt exklusiva märkarna som Patek, Vacheron och AP. Tudor blir på så sätt det nya ”Rolex”, ett märke som blir mer tillgängligt och handen på hjärtat kanske det mest prisvärda märket på marknaden just nu. Jag vet inte om spaningarna stämmer, men relaterat till årets så ligger det kanske något i det.
Mässan är så klar så mycket mer än Rolex och Tudor. Det bjöds på flera otroliga nyheter, som till exempel: A Lange & Söhne Datograph Perpetual Tourbillon Honeygold ”Lumen”, Jaeger-LeCoultre Duometre Heliotourbillon, Piaget Altiplano Ultimate Concept Tourbillon.
Och även IWC’s Portugieser Eternal Calendar, Patek Phillippes World Timer, gröna Overseas från Vacheron Constantin och Cartier Tortue Monopoussoir.
Men även om ovan nämnda släpp är fantastiska ur, så har årets mässa fått ett ganska ljummet mottagande i klockvärlden. Det talas brett om ett mellanår för branschen och även om det var många fina nyheter så var de flesta av dem i en sån exklusiv klass att de knappast kommer ut till ”gemene man”.
Ett citat från mässan som fastnade hos mig kom från Jean-Frédéric Dufour, Rolex CEO som sa: ” The watch is the last purely mechanical product” med hänvisningar till bil- och kameraindustrin. Citat är intressant ur flera aspekter, fram för allt tolkar jag det som att i alla fall Rolex inte har några som helst planer på att digitalisera någon produkt. Jag tror att Rolex, och för den delen resten av de stora tillverkarna, gör rätt i det. Den mekaniska klockan är idag, ett smycke, ett hantverk, en statusmarkör, en exklusiv accessoar och inte en teknisk revolution som kommer förändra hur vi ser på tid och rum. Därför behövs inte de digitala tekniska innovationerna i klockindustrin på samma sätt som i bil- och kameraindustrin, de exklusiva svåråtkomliga hant(ur)verken är en del av klockindustrins strategi och troligen kommer det förbli så framöver, det är i alla fall mina slutsatser från årets mässa.