Krönika, Lifestyle

Tankar kring manssmycket

By

Tankar kring manssmycket

Av: Hans Persson

I min förra krönika om vigselringar så inledde jag med en kortis om begreppet mans-smycken som alternativ till de mer traditionella begreppen manliga smycken eller smycken för män. När jag sovit på saken så känner jag att begreppet mans-smycken är orimligt styltigt, så från och med nu kallar jag det för herrsmycken. Jag menar då rätt och slätt smycken som i första hand är designade för att bäras av män. Män som har olika smak, och olika vana av att bära smycken.

När vi pratar om smycken för män är det lätt att vi hamnar i stereotyper. På flera sätt är det lite trist med stereotyper men det är svårt att undvika och dessutom är det lite kul att vara sådär fördomsfullt generaliserande när man väl får chansen.

Många män verkar ha en naturlig aversion mot att bära smycken, och svänger sig med att en man bär bara vigselring och klocka. Inte nog med att det är lite trist att ha tvärsäker attityd mot vad andra ska göra, det kan ju även bli lite trist för en själv.

..är du han som osynligt under kontorsskjortan bär en lång kejsarlänk i guld med en polsk örn på?

Ingenjörsexamen? Nej tack, ingen ingenjörsring. Frackskjortan? Medföljande plastknappar ska det vara, minsann. Fransk manschett? Eh, kanske en liiiten manschettknapp ändå. Och någonstans där så är isen bruten.

I smyckesbutiker och bland smycketillverkare brukar man säga att ungefär hälften av herrsmyckena köps av kvinnor. Det innebär självklart att en hel del marknadsföringskrut läggs på att få kvinnor att tro att de smycken som erbjuds är de som män vill ha. Jag utgår ifrån att de som läser det här lägger viss omsorg på sig själva, och någonstans gillar att känna sig ”snygga”, eller i alla fall att ge sig själv en bra känsla med de kläder och grejer de har. Och det är ju precis det som är grejen. Att det någonstans handlar om att skapa en känsla ur det vi bär. Vare sig det handlar om kläder, klockor eller smycken. Visst finns det ett inslag av funktion, men lika väl som det finns ett mervärde i en bra klocka, inte bara tidsvisningen, så kan ett snyggt smycke eller två få dig att känna dig… mer som du.

Då känns det väl ändå rimligt att du tar kommandot över de smycken du bär? De som ger dig ett smycke i present känner säkert dig väl, och gör ett bra val, men förmodligen kommer de att köra säkra kort. Klassiska manschettknappar med monogram, kanske en halskedja eller en armlänk? Men om vi kliver ur din, eller snarare andras, comfort zone. Vad gillar du?

Om du vill hitta dig själv i smycken så behöver du kolla lite vad du gillar. Är du kanske utan att veta om det en wristgamer, som gärna kombinerar din klocka med tre-fyra armband? Eller är du han som osynligt under kontorsskjortan bär en lång kejsarlänk i guld med en polsk örn på? Kanske är manschettknappar och en ordenssymbol på kavajslaget precis din nivå av smyckesbärande, men då passar väl ett antal snygga manschettknappar med lite olika stilnivå och matchningar perfekt?

Så våga testa lite olika smycken och se hur det känns. Det är lätt att säga smycken är inte för mig, men hur vet du det, om du inte provat?
Självklart kan det bli fel ibland. Men det hör ju liksom till när man testar något nytt. Du slutade ju inte laga mat då din första bearnaise skar sig, eller gick över till mysbyxor när du råkade ta i lite väl mycket när du la upp en kostymbyxa?

/Hans, som provburit i stort sett alla typer av smycken förutom sådana som förutsätter att man gör ett hål i huden.