Text: Filip Ericsson
Vid varje årsskifte uppenbaras nya jubileer, det vill säga klockmodeller som fyller jämnt. 2023 är inget undantag med flera spännande födelsedagar som inträffar under året. Eqotime presenterar några av de mest intressanta och spånar om vad tillverkarna kan tänkas planera för att fira dem.
IWC Mark XI & Mark XII- 30 & 75 år
IWC:s legendariska pilotklocka i “Mark”-serien firar inte ett utan två jubileer detta år, och det måste förstås uppmärksammas. Mark XI, ett militärt upphandlat pilotur, hade premiär 1948 och Mark XII, dess civila uppföljare, såg dagens ljus först 1993. 2023 firar IWC alltså 30 såväl som 75 år!
Modellserien, med en tidslinje som startar under 1940-talet och sträcker sig ända fram till idag, är lika omhuldad av entusiaster som det schweiziska företag som bygger dem.
IWC är som bekant allra mest känt för sina pilotklockor och dess första utkom 1936 i form av Special Pilot’s Watch, rätt och slätt. Den följdes av Big Pilot’s Watch Calibre 52 T.S.C med en enorm boettdiameter på 55mm. Båda var de utvecklade för att fungera för piloter i realiteten, med övertydliga tavlor, stora kronor för att hantera med handskar och så vidare. På den här tiden utgjorde ju armbandsuren oumbärliga instrument i cockpit.
Mark-seriens föregångare var dock ingen pilotklocka utan en field watch för militärt bruk, närmare bestämt IWC WWW. Det var märkets bidrag till det mytomspunna “The dirty dozen” som innefattar de tolv schweiziska märken som tillhandahöll armbandsur till den brittiska krigsmakten vid slutet av andra världskriget.
WWW stod för “Watch Wrist Waterproof” och var det officiella namnet hos alla tolv varianter, inklusive IWC:s. “Mark X” brukar det stå om den i klockprosan, men det är faktiskt bara i efterhand som den har fått den benämningen, helt enkelt för att den de facto utgjorde företrädaren till Mark XI som utkom 1948.
Foto – Bukowskis
Mark XI tillkom efter en beställning från RAF, det brittiska flygvapnet, och var alltså ett pilotur i ordets rätta bemärkelse, och tillika den första klockan i Mark-serien. Den såldes uteslutande till militärmakterna inom det brittiska samväldet, främst till Storbritannien men även till flygvapnen i Sydafrika, Australien och Nya Zealand.
Enligt krav från RAF skyddades Mark XI mot magnetiska fält genom ett järnhölje på insidan boetten, medan en skruvad ring runt glaset förhindrade att det “poppade ur” vid plötsligt tryckfall i cockpit. Mark XI drevs av det manuellt uppvridna Caliber 89, IWC:s kanske mest berömda urverk någonsin och ett av historiens verkliga klassiker över huvud taget.
Intressant kuriosa är att Jaeger-LeCoultre också upphandlades av RAF och byggde således sin egen Mark XI, närmast identisk med IWC. Dess produktion upphörde dock redan 1953 medan IWC-versionen tillverkades ända fram till 1981.
Därefter var IWC-katalogen tom på pilotklockor och det skulle dröja ända till 1993 innan stafettpinnen togs upp av Mark XII. Den avgörande skillnaden, förutom att det handlade om en helt ny, modern klocka, var att den var en uteslutande civil produkt, utan militära kopplingar.
Mark XII var en del i IWC:s pånyttfödelse efter 70- och 80-talets så kallade kvartskris, där märket reste sig med en ny, ungdomlig image med djärva, maskulina – och mekaniska, klockor med en äventyrlig ådra.
Mark XII erhöll en nätt boett om blott 36mm med enkla, rena linjer och var således förvånansvärt trogen sina militära företrädare. Inuti tickade IWC Caliber 884, vilket i själva verket var en Jaeger-LeCoultre-enhet (Caliber 889/2); inte ologiskt då båda företagen verkade inom samma koncern, under LMH-paraplyet. Hur som helst ett delikat urverk som idag onekligen skänker ytterligare samlarvärde till Mark XII.
IWC har efter Mark XII fortsatt att hedra sitt pilot-arv med flera generationer Mark-klockor (idag säljs Mark XX) samt med den större, dyrare Big Pilot’s Watch som är en modern fortsättning på 1940-talets dito.
Vad IWC ämnar göra med sina två jubilarer, om de planerar något alls, är ännu oklart. Men det vore läckert med en andlig uppföljare till Mark XII, en diskret och återhållen pilotklocka med samma tidlösa form, minimalistiska typsnitt och modesta 36mm-boett. Kan Rolex (med Explorer) så kan väl IWC? En varsamt utförd hyllning till Mark XI tackar vi förstås heller inte nej till. Den som lever får se.
Blancpain Fifty Fathoms – 70 år
Som den första moderna dykarklockan på marknaden för civilt bruk har anrika, prestigefulla Blancpain ett gloriöst arv att förvalta. Enligt det engelska längdmåttet fathom (famn) motsvarar femtio famnar drygt 91 meter, därav namnet när Blancpains första dykarklocka presenterades för 70 år sedan, 1953.
Fifty Fathoms föddes genom en idé från företagets verkställande direktör, Jean-Jacques Fiechter, som själv var dykare, och han inledde utvecklingen av den så fort han tagit över rodret 1950.
För att kunna hantera kronan under vatten konstruerade Blancpain en dubbel tätning för den, en uppfinning som sedan patenterades. Den säreget, stilfullt formade bezeln i bakelit var låsbar; man fick trycka ner den med tre fingrar för att vrida på den (ännu ett patent), samt vridbar åt ett håll såsom hos riktiga dykarklockor fortfarande idag. Automatisk uppvridning och skydd mot magnetiska fält fulländade paketet.
Låt oss förflytta oss från Schweiz till Frankrike. Vid 1950-talets början upprättade den franska flottan en ny attackdykarenhet och i dess standardutrustning ingick förstås armbandsur. När man testade olika klockor som fanns på marknaden visade det sig dock att de inte alls höll måttet. De var för små, för svåra att avläsa och läckte vatten.
Efter att ansvariga franska officerare av en händelse mött Jean-Jacques i Schweiz fick de med sig ett gäng Fifty Fathoms-klockor för testning. De klarades med bravur varpå Blacpain valdes till leverantör av franska flottans officiella dykarur.
Därefter upphandlade USA:s Navy SEALs Fify Fathoms och så småningom hade ett flertal andra militärmakter valt den som utrustning till sina dykare.
Fifty Fathoms fanns även tillgänglig i butik för civilt folk och professionella dykare som tog den till sig var bland annat Jacques-Yves Cousteau och hans dykande filmteam. Blancpain-klockor satt därmed på deras handleder under inspelningen av prisbelönta The Silent World från 1956.
Fifty Fathoms säljs fortfarande idag i ett flertal utföranden och priserna speglar det exklusiva varumärket – de enklaste varianterna börjar något över priserna för Rolex Submariner.
Blancpain har redan släppt en specialutgåva för att hylla den mytomspunna modellen. För undertecknad ter den sig dock som en besvikelse, en “vanlig” Fifty Fathoms med 42mm-boett och jubileumstryck på urtavlan. Men Blancpain utlovar jubileumsfirande under hela året och det ser vi verkligen fram emot.
På artikelförfattarens egen önskelista står en remake av originalet från 1953, och inte för att jag älskar retroklockor utan för att den helt enkelt är snyggast. Tydligt med konstfull, och smakfull, än dagens lite pråliga variant. Vi får vänta och se vart Blancpains jubileumsår tar oss.
Omega Seamaster Professional – 30 år
När Omegas ultralegendariska Seamaster fyllde 70 år 2018 firade märket storartat genom att släppa “Seamaster 1948 Limited Edition” som läskade med sin vackra boett och bedårande urtavla, med en form som slaviskt följde originalets rundade former och feta luggar.
2023 fyller Omega Seamaster alltså 75 år, men då man redan Seamaster-firat så storstilat vid 70 är det svårt att se hur man ska kunna överträffa det till årets jubileum. Utöver detta finns som bekant sedan länge ett par Seamasters med stark retroanstrykning i ordinarie sortiment; Seamaster 300 flörtar vilt med 1957 års original såväl som 60-talets varianter.
Så i stället blickar vi framåt några decennier och lyfter fram ett annat viktigt födelsedagsbarn i Seamaster-historien: Seamaster Professional med referensnummer 2531/2541, som fyller 30 år.
1993 gjordes nämligen ett genomgripande nytag med Seamaster vilket kröntes med ett helt nytt formtema för modellen. En ny, elegant utmejslad boettform kompletterades med en urtavla med stilistiska havsvågor utförd i marinblått, vilket gav en högst egen och synnerligen stark karaktär åt den nya dykar-Omegan.
Visarna var breda och ihåliga, en så kallad heliumventil satt som en extra krona vid “klockan tio” medan en stållänk där länkarnas sammanfogning gav den ett ”flätat” utseende, var alla karaktäristika som förblivit obetingat modelltypiska ända fram till idag.
1995 blev så den nya Seamastern världsberömd över en natt då den ingick i Pierce Brosnans tjänsteutrustning i dennes första Bondfilm Goldeneye. I filmen bar Brosnan kvartsversionen (ref. 2541.80). Ända sedan dess har Omega Seamaster förblivit tätt förknippat med den fiktive, brittiske superunderrättelseofficeren.
“Bond-Omegan” kom i ett stort antal varianter, med olika boettstorlekar (36/41mm), boettmaterial, färger på urtavla, kvarts- eller mekaniskt urverk. Gradvisa uppdateringar tillkom under åren, specialversioner kom och gick medan modellen i sitt grundutförande såg ungefär likadan ut fram till 2012.
Tack vare Bond-kopplingen, förhållandevis vettig prisnivå samt attraktiv form förblev Seamaster Professional en vanlig syn på handleder världen runt. Den här Seamaster-generationen lär onekligen ha utgjort en rejäl kassako för företaget.
Man kan tänka sig att Omega skulle kunna fira jubileet med en Seamaster som formmässigt oblygt flörtar med 1993 års original. Nu är det dock så att en sådan ju redan existerar i form av “Omega Seamaster Diver 300M 60 Years Of James Bond”, en förvånansvärt back to basics hyllningsklocka till den första generationens Omega Seamaster Professional ref. 2531/2541.
Men tittar man lite mer noggrant ter sig Bond-jubilanten med sitt välvda glas, datumlöshet och milanese-länk som en mix av ref. 2531 och Daniel Craig-Omegan i titan från No Time to Die. Därmed bör utrymme finnas för en 30-årsjubilar som än mer går i ursprungets fotspår, med urtavlans original-vågor och aluminium-bezel, men med ett vanligt platt safirglas, datum och flät-länk.
Audemars Piguet Royal Oak Offshore – 30 år
En annan 30-åring med havsstrapatsiga gener, men som spelar i en betydligt högre horologisk liga, är Audemars Piguets machoversion av sin hyperikon Royal Oak: Offshore.
Någon gång under 1989 lämnade en formgivare hos Audemars Piguet in en sketch på en utveckling av Royal Oak till sin ledning. Det var en betydligt sportigare, mer maskulin version av märkets bread and butter-klocka, som hade ansetts vågat sportig för det ultrakonservativa märket 1972 men som vid 1980-talets slut hade integrerats i varumärket som den tunna, eleganta kultfigur för metropolernas styrelserum som den förblivit.
Royal Oak var förvisso själva definitionen av en “lyxsportklocka” men knappast något man snäppte på sig inför en forsränning på Colorado-floden. Royal Oak attraherade äldre, välbeställda män och företaget insåg att en föryngring var nödvändig för fortsatt framgång.
Audemars Piguet gav grönt ljus och 1993 drogs skynket av. Framträdde gjorde en kronograf med biffiga mått, med de klassiska Royal Oak-dragen intakta men som svällt och omdanats, förvandlats från David Banner till Hulken. Med Offshore hade Royal Oak rest från styrelserummet till Colorado-floden.
Och världen var knappast redo för den. Audemars Piguet väntade flera år innan man vågade trycka på startknappen, och när man väl gjorde det var det med en pilot-omgång på hundra klockor som dessutom inte hade “Offshore” ingraverat utan bara “Royal Oak”. Från industrihåll kom skepticism och Gerald Genta själv, berömd formgivare till originalet, ska ha rynkat på näsan.
Men precis som för ursprungliga Royal Oak kom världen, och köparna, så småningom att acceptera den – med råge. Efter några år hade Offshore nämligen förblivit en betydande del av försäljningen och därmed av företagets inkomster. Audemars Piguet hade genom att sticka ut hakan återigen skapat en oförutsedd succé.
Vid den här tiden började ju modet för stora boetter och maskulin image att ta fart och Offshore hamnade perfekt i tiden. Minns Sylvester Stallones iögonfallande Panerai som fick toksnurr på märket, och så småningom sågs Schwarzenegger såväl som Michael Schumacher med Offshores på handleden. Vilket på samma sätt fick snurr på försäljningen av Royal Oak.
Den första versionen (ref. 25721ST) mätte 42mm över boetten och hela 16mm på höjden medan den vägde in på häftiga 223 gram. Därav smeknamnet “The Beast”. Under skalet tickade Caliber 2126/2840, en mekanisk enhet baserad på Jaeger-LeCoultre Caliber 888 och med en kronografmodul från Dubois-Dépraz. Sedan några år har Audemars Piguet övergått till egenutvecklade urverk där konograffunktionen integrerats från början.
Så småningom tillkom dykar-versioner utan kronograf, en dammodell på 37mm samt kronografer på 44mm. Idag är utbudet omfattande med boetter i stål, guld eller keramik, bezel/boett med eller utan ädelstenar, med väljbara komplikationer som tourbillon, skeletturtavla och månfas.
Priserna är mycket höga; den billigaste varianten (42mm Diver i stål med gummiarmband) ligger i skrivande stund på 318 900 kronor enligt svenskt listpris.
När Offshore firade 25-årsjubileum utkom en hyllning till första generationen av “The Beast” med en form trogen originalet och tillverkad i 250 exemplar. Vad Audemars Piguet har planerat för att fira 30-åringen är idag oklart men vi ser förstås med spänning fram emot det.
I nästa artikel tar vi en närmare titt på de modeller från Rolex som fyller jämnt, håll till godo!
Text:: Filip Ericsson Omega Constellation är en av märkets äldsta modellserier, men som hamnat i
IWC's modell Portugieser ses av många entusiaster som en riktig klassiker. Och visst är det en av
Text: Britta Rossander Inom klockbranschen har det på senare år gått prestige i att använda en e