Text: Filip Ericsson
Kanske finns ingen mer legendarisk klocka i historien, Omegas racingkronograf som förblev NASA:s officiella ur för rymdfärder – och som hängde med Armstrong och grabbarna till månen 1969. Speedmaster säljs fortfarande idag, tekniskt uppdaterad men okulärt närmast oförändrad. Med 65 år på nacken är det dags för ett reportage! Eqotime benar ut Speedmasterns imponerande historia.
Historia
Omega Speedmaster presenterades 1957 i form av en sportig kronograf utvecklad för olika mätaktiviteter i bilracing, vid tiden en klock-nisch under tillväxt och popularisering.
Den allra första Speedmaster-klockan (ref. CK2915) var en del av den trilogi av professionella armbandsur som Omega släppte samtidigt. De andra två var Railmaster och Seamaster 300.
Första Speedmaster mätte knappt 39mm över boetten och stack ut genom sin takometerskala som var placerad utanpå klockan, på bezeln, en ovanlighet då det brukliga ju var att placera den under glaset på urtavlan.
Inuti nya Speedmaster tickade det idag så mytomspunna urverket Caliber 321, en manuellt uppvriden kronografenhet som härstammar från Lemania (Caliber 2310) vilken introducerats redan 1942. Det var ett elegant urverk med avancerad så kallad column wheel-konstruktion och ansågs pålitligt såväl som exakt.
Utveckling
1963 utkom uppdaterade ref. 105.003 som bland annat fick nya visare, med den smala “batong”-design som vi fortfarande ser idag. Det var denna Speedmaster som skickades till NASA för tester inför myndighetens upphandling av armbandsur för sina astronauter. Och det var den enda klockan som klarade testerna.
Astronauten Ed White bar denna Speedmaster-referens under sin spacewalk under Gemini IV-missionen 1965.
1964 presenterades modifierade Speedmaster Professional (ref. 105.012) med nydesignad boett förstorad till 42mm samt ett diskret kronskydd, vilket saknades tidigare. Det var denna variant som Buzz Aldrin bar utanpå sin rymddräkt när han klev ner på månen.
Även Neil Armstrong bar denna referens under månfärden, men det ska nämnas att hans klocka låg kvar i rymdfarkosten när han klev ut! Den tredje astronauten på Apollo 11, Michael Collins, bar den minimalt uppdaterade ref. 145.012 under sin månpromenad. Två olika Speedmaster-generationer har alltså burits på vår måne.
Med 105.012 från 1964 hade Speedmaster utseendemässigt utvecklats till det vi känner igen i moderna tiders, och dagens, Speedmaster. Notera att denna generation erhöll tilläggsnamnet “Professional” vilket också har följt med till våra dagar.
1968 uppdaterades Speedmaster igen (ref. 145.022), främst med ett nytt urverk (Omega Caliber 861). Det utgjordes av en modifierad variant av Lemania Caliber 1873 och innebar en förenklad konstruktion jämfört med utgående Caliber 321. Den eleganta column wheel-konstruktionen övergavs då nämligen till förmån för en så kallad shuttle cam-mekanism, som var enklare, billigare och mer stryktålig.
145.022 tillverkades fram till 1988 när Omega bytte kodning för sina referensnummer. Uppföljaren 3590.50 var i princip identisk och tillverkades fram till 1996.
Det året utkom uppdaterade Speedmaster Professional ref. 3570.50 med en nyformad stållänk och där Caliber 861 ersattes av Caliber 1861. Den nya kalibern var närmast identisk men hade rodium-pläterade delar för bättre hållbarhet/mer korrosionsbeständighet.
Varianter av Caliber 861/1861 var för övrigt 863/1863 vilka var konstruktionsmässigt identiska men hade lyxigare finish. Dessa kalibrar var nämligen ämnade för versioner med baksida av glas.
Speedmaster 3590.50 såldes ända fram till 2020 när en ny Speedmaster Professional med ett helt nytt urverk såg dagens ljus.
Under åren växte Speedmaster-serien lavinartat, bland annat med versioner i guld under 1960-talet, den modernare Mark II (1969), Speedmaster Reduced (1988) med 39mm-boett samt en lång radda specialmodeller som kom och gick.
NASA
Så hur blev Speedmaster den utvalda instrumentklockan för NASA:s astronauter? Historien är ganska anspråkslös, och handlar uteslutande om en så torr berättelse som om en myndighets upphandling av materiel.
För när NASA skulle förse sina astronauter med ett instrument till förestående rymdfärder i form av ett armbandsur med kronograffunktion, skred man till verket helt enlighet gällande föreskrifter.
Detta innebar att NASA-ingenjören James H. Ragan sände förfrågningar om kostnadsförslag till generalagenterna för ett antal klocktillverkare. Fyra stycken svarade: Longines, Omega, Rolex och Hamilton. Därefter inleddes ett omfattande testprogram med elva punkter som innefattade olika former av extrema påfrestningar avseende temperatur, fukt, lufttryck, stötar, skakningar och vibrationer.
När dammet väl lagt sig var det endast Omegan, en Speedmaster, som hade överlevt de extrema påfrestningarna. I mars 1965 deklarerade NASA så Speedmastern som “operational for space exploration and flight certified”.
Omega Speedmaster var inofficiellt uppe i rymden redan 1962 men det var med nämnda Gemini-programmet 1965 (ämnat för övning inför månfärden) som Speedmastern för första gången deltog som officiell NASA-utrustning i rymden.
Rymdprogrammet Apollo startade 1961 efter ett beslut av Kennedy-administrationen med syfte att sätta den första människan på månen. Under månfärden (Apollo 11) sommaren 1969 bar Neil Armstrong såväl som Buzz Aldrin varsin Omega Speedmaster. Armstrong lämnade dock sin klocka i rymdfärjan när han skulle promenera ut på månen, så den första Speedmastern på himlakroppen blev därmed Aldrins ref. ST105.012 som spänts på ovanpå hans högra rymddräktsärm.
Idag är Speedmaster Professional bara en av flera klockor som kvalificerats för NASA:s rymdfärder, men Speedyn är den enda som är godkänd för EVA – Extravehicular Activity (space walk). Förutom ren stryktålighet är klockans antimagnetiska egenskaper avgörande för dess lämplighet som NASA-instrument, då verkets gång inte påverkas av starka magnetiska fält.
Omega Speedmaster idag
Det var en rejält uppdaterad Speedmaster Moonwatch Professional (ref. 310.30) som introducerades i januari 2021, även om det knappt syntes – tack och lov. Men skenet bedrar för nyheterna var många.
Först och främst tickar ett helt nytt kronografverk inuti den senaste månklockan. Det är en enhet helt utvecklad inhouse, med Omegas berömda Co-Axial-konstruktion samt certifierad enligt märkets egen Master Chronometer-standard, vilket utlovar enastående precision såväl som stryktålighet och antimagnetiska egenskaper. Urverket, Caliber 3861, är dock fortfarande handuppdraget (med 50 timmars gångreserv). Helt rätt för alla Speedy-entusiaster där ute.
Nya Speedmaster erbjuds precis som tidigare med renlärigt plexiglas alternativt modernt safirglas. Väljs det senare ingår även glasbaksida. För Speedmaster-puristerna är det förstås plexiglas och stålbaksida som gäller. För den som bär en Speedmaster till vardags, kanske som enda klocka, kan säkert safir-versionen i stället te sig som ett lämpligare val. Härligt att man får välja!
Professional mäter fortfarande 42mm över boetten men är något tunnare än tidigare. Plexiglasvarianten mäter 13.6mm (ner från 14.3) medan safir-versionen är aningen plattare med 13.2mm (tidigare 13.7). Tilldragande smidiga höjdmått för att vara kronografer således.
En annan central uppdatering är stållänken som är nydesignad men utan att tappa sin Speedmaster-DNA. Glädjande nog är den också tydligt mer välgjord än tidigare generationers länkar. Läder- eller kompositband går att välja för den som vill.
Liksom tidigare är Speedmaster vattentät till motsvarande 50 meter vilket gör att den tål att utsättas för rejält med vattenstänk. Om man kan bada med den råder det delade meningar om, men det finns ägare som har simmat med sina klockor utan att de tagit skada. Debatten lär fortsätta.
Stort urval – Inte bara månklocka
Idag fokuserar vi främst på Speedmaster Moonwatch Professional, den mest klassiska varianten och själva uppföljaren till de Professional-klockor som certifierats av NASA. Denna serie innefattar tolv olika varianter med boetter i stål eller guld, metallänk, läder- eller kompositarmband. Speedmaster spänner dock över ytterligare fem serier i form av följande:
-Heritage (inklusive Caliber 321, Speedmaster ‘57 och Anniversary Series).
-Dark Side of the Moon.
-Speedmaster 38.
-Two Counters (inklusive Chronoscope, Racing och Moonphase).
-Instruments (inklusive X-33 Marstimer, Skywalker, Regatta samt Z-33 Spacemaster).
Programmet är alltså mycket digert och lär passa de flestas önskemål och behov, åtminstone för de som är ute efter en stryktålig och ultra-legendarisk kronograf i lyxsegmentet.
Priserna har stigit rejält de senaste åren och den allra mest klassiska och avskalade modellen, Speedmaster Moonwatch Professional med plexiglas (och stållänk), landar i skrivande stund på 77 400 kronor enligt svenskt listpris. Safirglasversionen med glasbaksida ligger på 87 900 kronor.
Det kan dock knappast vara något att orda om när en Breitling Premier Chronograph är lika dyr och en Rolex Daytona går loss på 156 900 kronor. Den senare går dock inte ens går att köpa över disk för en vanlig dödlig och är därmed ännu dyrare i verkligheten. I det sammanhanget ter sig Speedmaster helt plötsligt som ett klipp.
Epilog
Omega Speedmaster är en av få klockor som kan benämnas med det så slitna uttrycket “ikon” utan att man behöver skämmas. Det torde vara ett av de absolut mest kända armbandsuren i historien, en titel som nästan helt härrör från att den fick äran att följa med till månen.
Omega har förstås utnyttjat detta till max, för bättre reklam kan ju ingen få. Samtidigt har man bevarat modellen och dess originaldesign med ytterst varsam hand, vilket har sett till att också bevara dess stjärnglans och ikonstatus ända fram till idag.
Skalar man bort all denna varumärkesfernissa och enbart betraktar Speedmaster som en klocka, blir man heller inte besviken. Kvalitet och finish på klocka och urverk är oantastligt och det ska man också förvänta i de prisnivåer där Speedmaster-klockorna befinner sig.
Formen sedan, måste betecknas som helt briljant, med säregenhet och skönhet i en sällan tidigare skådad förening. Ingen kan missta en Speedmaster för något annat och man förlorar sig så lätt i dess industrikonstverk till urtavla. Teknisk, övertydlig och konstfull.
Omega Speedmaster har med sin hänförande historia skapat en global gemenskap av entusiaster och samlare, men även de som endast uppskattar formen och söker en lyxklocka med kronograffunktion kan hitta hem. Ett mer bruksvänligt armbandsur byggt för evigt slitande är svårt att finna.
Att de tålde NASA:s stenhårda tester och fungerade som avgörande instrument för astronauterna som tog sig ända till månen, är om inte annat ett skrikande bevis på det.
NASA:s tester 1965
High temperature: 48 hours at 160 °F (71 °C) followed by 30 minutes at 200 °F (93 °C)
Low temperature: Four hours at 0 °F (−18 °C)
Temperature cycling in near-vacuum: Fifteen cycles of heating to 160 °F (71 °C) for 45 minutes, followed by cooling to 0 °F (−18 °C) for 45 minutes at 10−6 atm
Humidity: 250 hours at temperatures between 68 °F (20 °C) and 160 °F (71 °C) at relative humidity of 95%
Oxygen environment: 100% oxygen at 0.35 atm and 71 °C for 48 hours
Shock: Six 11 ms 40 g shocks from different directions
Linear acceleration: from 1 to 7.25 g within 333 seconds
Low pressure: 90 minutes at 10−6 atm at 160 °F (71 °C), followed by 30 minutes at 200 °F (93 °C)
High pressure: 1.6 atm for one hour
Vibration: three cycles of 30 minutes vibration varying from 5 to 2000 Hz with minimum 8.8 g impulse
Acoustic noise: 30 minutes at 130 dB from 40 to 10,000 Hz
Omega fortsätter att presentera nyheter. Senast ut är en uppgradering av den klassiska modellen Co
Text: Filip Ericsson(Första bilden från Bukowskis) Omegas så berömda modellserie Seamaster visad
Text: Filip Ericsson Sommaren är här och det innebär att sommarklockorna har börjat frekventera