Text: Filip Ericsson
Det finns klockor där ute som är allmänt illa tålda. De kan anses fula, dåliga, smaklösa eller bara töntiga i största allmänhet. Många av oss har dock fattat tycke för just ett sådant ur och kanske undviker att avslöja våra böjelser av ren skam. Eqotimes Filip Ericsson berättar om den förhatliga klocka som han skäms för att han gillar.
Det var kanske 15 år sedan eller så när jag planerade för att köpa min första “riktiga” klocka. Jag bodde utomlands det året och satt i ett dammigt kontor i Sudans huvudstad Khartoum och surfade klockor till det orena surrandet av en illa fungerande luftkonditionering.
I det perpetuella klickandet bland alla hemsidor fastnade jag för ett egensinnigt märke som hette Bell & Ross. Jag kunde inte sluta glo på de vackert svarvade boetterna och de stilrena, väldesignade urtavlorna. Dessutom var priserna rimliga och inom räckhåll.
Det var det diskret eleganta retrouret BR 123 som hamnade i mitt blickfång. Nu landade jag visserligen på en Longines Legend Diver men har sedan dess alltid haft ett gott öga till Bell & Ross. Det var dock något hos varumärket som gnagde i mig; det var som om att klockorna drogs med en viss töntstämpel. Att gilla Bell & Ross blev något av ett “guilty pleasure”.
Den Bell & Ross-klocka som egentligen hade fångat min uppmärksamhet var dock ett helt annat djur, ett monster till armbandsur som jag visste att jag aldrig skulle ha cojones nog att köpa, än mindre bära: BR 02.
Den något sterila beteckningen tillhör en biffig, iögonfallande dykarklocka som med sin svällande tonneau-boett och brutalt övertydliga tavla inte liknar något annat.
Den är en best på armen men samtidigt konstfull, något som framför allt accentueras av helguld-versionen. Många menar att dykarklockor i guld är tramsigt och feltänkt, men faktum är att guld emotstår saltvattnets påfrestningar bättre än stål. De guld-Rolex-bärande amerikanska proffs-dykarna Dr. Sylvia Earle och Brett Gilliam kan faktiskt inte ha fel!
Historia
Bell & Ross inledde sin historiska bana 1992 genom att saluföra stryktåliga instrumentur för piloter och dykare vilka tillverkades av den tyska piloturtillverkaren Sinn. Badgade Sinn-klockor således.
2002, efter att Chanel blivit majoritetsägare, flyttade produktionen från Sinn i Tyskland till Chanels urfabrik i klockmekkat La Chaux-de-Fonds i Schweiz. En ny era tog vid, utan Sinn.
2005 kom så den verkliga milstolpen som på riktigt skulle sätta Bell & Ross på kartan: det utstuderat utformade pilouturet BR 01. Med sina extrema mått (46mm boett) och ritat precis som ett instrument i ett flygplan med sin helkvadratiska form, var BR 01 ett ytterligt uttryck för det professionella piloturet. Formen hade uteslutande dikterats av funktionen.
När man väl bemästrat himlen var det sedan dags för havsdjupen. 2007 anslöt klockan i fokus för dagen: BR 02. Den var närmast lika egensinnig och igenkännlig som BR 01, fast på ett helt nytt sätt. Med sin tonneau-formade boett på rediga 44x43mm, internt vridbar bezel, sin övertydliga urtavla och en vattentäthet ned till 1000 meter, var BR 02 redo för allt en yrkesdykare kunde tänkas utsätta den för.
Basmodellen var förstås utförd i stål (fanns även i svart PVD-stål) medan den svindyra guldversionen stannade vid max 300 meters djup. En two tone-version i PVD-behandlat stål med guldinslag salufördes också, liksom en kronograf.
Inuti tickade ett urverk av förvånansvärt enkel börd, det evigt unga ETA 2824-verket som motoriserat miljoner klockor under decennier. Inget horologiskt mästerverk men väl ett exakt och pålitligt urverk som är lätt och billigt att hålla i gång. Och kanske ett mästerverk bara därför trots allt?
Försvarstal
Hur omöjlig eller töntig BR 02 än må vara så har den trots allt en del företräden. Märkets maskulina instrumentur är välbyggda och gedigna, med en utmärkt finish. Och så ska det ju vara i den prisklass man rör sig (Longines-nivå).
Vidare är BR 02 ett yrkesinstrument i ordets rätta bemärkelse, den är gjord för att snäppas på en dykardräkt och gå ner i djupet tillsammans med en proffs-dykare snarare än att imponera på tjejer och killar i stora städers krogvimmel.
För faktum är att elitstyrkor inom diverse polis- och militärmakter faktiskt har brukat Bell & Ross-klockor i sin yrkesvardag, vilket skänker en äkthet som får åtminstone mig att slutgiltigt acceptera Bell & Ross som ett attraktivt och relevant märke.
Läsbarheten hos urtavlan sedan, är fenomenal, och äldre med taskig syn torde här finna en god tidmätarkompanjon! Slutligen är BR 02 relativt sällsynt, få ligger ute till försäljning och jag har då aldrig sett någon ute bland folk. Den som vill vara lite udda finner också en kompis i BR 02.
Modellen gick tyvärr ur produktion för fem år sedan eller så. Min önskan är förstås att den återupplivas. Hit med den!
Text: Andreas Johansson Du kanske redan har hört det? I år är det drakens år enligt den kinesisk
Franska Bell & Ross har steppat upp rejält de senaste åren med flera riktigt trevliga nyheter. Fr
Bell & Ross har varit med länge med sina karakteristiskt rektangulära boetter. I skandinavien har