Patek Philippe Aquanaut 25 år – Oälskade lillebror idag ouppnåelig

Text: Filip Ericsson


Aquanaut är den kontroversiella sportklockan från det schweiziska finmärket Patek Philippe som fick hakor att tappas vid premiärvisningen 1997. Sensationen går inte att underskatta då det nya sporturet inte bara var egensinnigt format utan kom just från det stockkonservativa Patek. I år firar det 25 år. Eqotime berättar historien.

Patek Philippe har en närmast magisk klang hos alla med ett uns intresse för armbandsur. Det står liksom på den högsta tronen bland schweiziska klockmärken, ja bland alla märken över huvud taget.  

Av tradition har man ända sedan begynnelsen, i Pateks fall år 1839, uteslutande framställt klockor i ädelmetall – guld samt platina. Redan från början var det high end som gällde och snabbt blev märket en form av klockornas Rolls Royce. Fast då Patek föddes långt före Rolls Royce är det ju Rolls som är bilarnas Patek! 


Det börjar med Nautilus 

Vi spolar fram filmen till 1976 och Patek Philippe släpper en riktig överraskning: Nautilus. Det var företagets första klocka i stål och är en historia som behöver berättas innan vi kommer till Aquanaut, ämnet för dagen.  

Det anrika företaget ville uppenbarligen föryngra sig och gav sig in i ett nytt segment som skapats av konkurrenten Audemars Piguet 1972: lyxsportklockan. Det innebar stålklockor som tålde ett aktivt liv men som samtidigt var eleganta – och svindyra. Ytterligare kännetecken var förvånansvärt tunna boetter och så kallade integrerade länkar, det vill säga att boetten och stållänken okulärt liksom smälte samman. 

Liksom för Audemars Piguet Royal Oak ritades även Patek Nautilus av formgivarkungen Gerald Genta, som onekligen fick till en vacker såväl som speciell form. Den ser likadan ut än idag och är för närvarande med marginal världens mest eftertraktade klocka. 

Vid mitten av 1990-talet hade Nautilus, som ju 1976 innebar en sensation, förblivit en integrerad del av Patek-utbudet och fullt accepterad av den traditionalistiska kundbasen. Men världen hade förändrats sedan dess och en ny, alltmer växande grupp av köpstarka unga entreprenörer hade poppat upp i It-bubblans kölvatten.  


Aquanaut 

Företaget ansåg att en ny, sportig modell för en ännu yngre kundgrupp måste till och 1997 presenterades resultatet. Under täckelset tronade en sportklocka i stål, med modesta mått och tydligt forminspirerad av storebror Nautilus.  

Men någon integrerad länk fanns inte utan nya Aquanaut begåvades med ett gummiarmband som Patek Philippe kallade för komposit och benämnde “Tropical”. Aquanaut var således ett informellare, ungdomligare – och billigare – alternativ till Nautilus. En ny instegsklocka för en ny typ av köpare.

Boettformen var rundat oktagonal, ett tydligt stilelement hämtat från Nautilus, men utformningen var enklare än hos storebror som hade en mer komplicerad ursvarvning. Aquanaut var också av mindre diameter, endast 35.6mm vid introduktionen 1997. 

Det som stack ut och verkligen särskilde Aquanaut från Nautilus var urtavlan, som var utförd i svart och i ett mönster som liknade en chokladkaka. Några har även jämfört den med en handgranat!

Mönstret gick igen hos armbandet som skapade en egensinnig, och lite vild, helhet. En Aquanaut kan verkligen inte misstas för något annat.  

Samtidigt var typsnittet hos visare/indikatorer vansinnigt läckert; hypertydligt, knastertorrt och elegant i en sällsynt skön förening. Lite som mätartavlorna hos 80-talets BMW-bilar. Mästerligt!  

Aquanaut var tunn, under 9mm på höjden, men klarade ändå 120m under vattnet vilket strök under att den var den sportklocka för en aktiv livsstil som utlovats. 

Första versionen var en limiterad upplaga om 1000 exemplar medan den obegränsade versionen utkom året efter, 1998. Den var identisk med originalet men hade bakboett i safirglas där man kunde beundra det vackert dekorerade, höggradiga finverket däri. För även om Aquanaut var billig med Patek-mått mätt, var urverket det samma som i Nautilus och därmed state of the art.  

Samma år utkom även en större variant, i folkmun kallad “Jumbo”, med 38mm-boett som nog träffade mitt i prick bland många manliga köpare. Från 1998 gick det också att få sin Aquanaut i guld. Även ett par damversioner med kvartsverk på 29.5mm och 34mm fanns tillgängliga.  

Den enklare formen, den egensinniga urtavlan och komposit-armbandet gjorde att samlare och entusiaster hade svårt att ta till sig junior. 

De unga entreprenörerna var dock av en annan åsikt då Aquanaut onekligen sågs, och ses, som en succé. Att traditionalisterna fnös åt den, samt det faktum att till och med Nautilus samlade damm i skyltfönstren så sent som vid mitten av 00-talet, ter sig helt obegripligt idag.  


Patek-anekdot från 2000 

Jag har alltid gillat klockor men det var kring millennieskiftet jag började lära mig ordentligt om dem, och dammsög allt som gick att läsa. Självklart fanns Patek Philippe i skottgluggen och under en studierelaterad resa till Stockholm hösten 2000 klev jag in på Rob Engström Ur på Drottninggatan 32 för att ställa lite frågor och knipa en katalog. Man läste ju kataloger på den tiden, innan Internet tog över allt sådant.  

Jag frågade var Patek-priserna börjar på och bad om en katalog. “Runt sexti” sa tjejen bakom disken och log. Självklart hade jag som student inga 60,000 kronor men idag framstår det priset som ett skämt. 


Hysterin kring stålklockorna från Rolex & Patek 

Nautilus Tiffany, såldes i december för 60 miljoner kronor på auktion.

Jag har inte lyckats finna ett exakt listpris, vilket i sig är anmärkningsvärt, men en ny Aquanaut bör gå på strax över 200,000 kronor idag. Fast den går ju ändå inte att köpa så några priser finns väl egentligen bara om du heter Justin Bieber, Madonna eller Michael Douglas.  

Sådan är efterfrågan i förhållande till den långsamma produktionen. Nya Aquanauter som saluförs på andrahandsmarknaden har i stället prislappar på runt 500,000 kronor, vilket alltså är deras verkliga värde. 

Den enorma efterfrågan beror på två saker: en begränsad produktion samt industrialiseringen av länder i tredje världen. Det har skapat en köpstark medel- och överklass och med det en kraftigt växande mängd människor som kan och vill köpa en Patek Philippe.  

Denna hysteri har ju även drabbat Rolex, vars sportklockor i stål inte heller går att få tag i hos auktoriserade handlare, utan istället säljs till tokiga överpriser av så kallade gråhandlare. Rolex tillverkar över en miljon klockor per år och ändå räcker de inte till.

Betänk då Patek Philippes årsproduktion på 60-70,000 klockor, och att endast 20 procent av den produktionen viks åt stålklockor (!), och man börjar förstå att utbudet inte på långa vägar når upp till efterfrågan. 

När hetsen kring Nautilus under 2010-talet for iväg utom kontroll kom så turen slutligen till Aquanaut, den tidigare så styvmoderligt behandlade lillebrodern. Drömmen om en sportklocka från Patek Philippe har därmed gått i kras för de flesta av oss.


Aquanaut och kändisarna 

När jag studerar dyra klockor brukar jag söka fram vilka kändisar som bär dem och det är onekligen en spretig skara berömdheter som har en Aquanaut runt handleden. Paul McCartney, Ringo Starr, Tom Holland (Spiderman) och George Soros är några av dem.  

Men det som mest fångade min nyfikenhet var att vår egen popstjärna Mauro Scocco äger en Aquanaut, samt det faktum att han tydligen är en riktig klockentusiast. I en intervju i modetidningen King Magazine från april 2020 framkommer att Mauro köpte sin Aquanaut samma år som den kom ut 1997.  

Det innebär att det är den första, limiterade upplagan med stålbaksida och en boett på 35.6mm, onekligen en oerhört eftertraktad dinka idag med ett värde som mångfalt överstiger det pris Mauro fick betala för 25 år sedan.  

“Klocksamlandet började helt enkelt med att jag behövde ett armbandsur. Jag visste ingenting om klockor och köpte en som gick sönder direkt. Så jag började läsa på, och det tog inte lång tid innan jag var fast. Jag sålde samlingen för femton år sedan och behöll Aquanauten, Rolex Submarinern och ett par till.”  

berättar Scocco och fortsätter: 

“Jag gillar Aquanauten men den är inte så robust. Den ska föreställa en sportklocka, men tappar jag den i badrumsgolvet måste den flygas till Schweiz för reparation och sedan får jag en saftig nota på posten.” 

Det är kanske det man får betala för ett så raffinerat urmakeri. Aquanaut är tunn som ett asplöv och finstämd som Vanessa Maes stradivarius, så det är nog Submarinern Mauro får ta när han ska ut på mer äventyrliga strapatser.


Aquanaut idag 

Aquanaut tillverkades oförändrad fram till 2006 då en ny version tog över, och den finns fortfarande i produktion. Nya Aquanaut växte till mer samtida 40.8mm men blev ännu plattare med endast 8.1mm på höjden, oerhört tunt för en sportklocka.  

Urtavlan har tonats ner och förlorat lite av sin säregenhet. Nu liknar dess mönster mer en jordglob än en handgranat. Mer mainstream och publikfriande måhända, men knappast lika stringent. 

Nuvarande Aquanaut är också tillgänglig i betydligt fler varianter än förr. Här finns en kronograf, en GMT (Travel Time), varianter i rosa guld och vitguld och fler färger än svart på urtavla/band (blått, grönt). Den lilla 35.6mm-versionen finns nu endast i guld med diamanter på urtavla/bezel medan en 38.8mm-version nu erbjuds i vissa konstellationer, såsom en variant med kvartsur.  

Urverket i dagens Aquanaut (caliber 324 SC) är uppdaterat och mycket exakt, med mellan –3 och +2 sekunders dragning per dygn. Det är i klass med Rolex Superlative Chronometer och således bäst i världen. Fattas bara annat. 


Epilog 

Jag har känt till Aquanaut ända sedan jag började studera klockor för mer än tjugo år sedan, men därefter har den sällan poppat fram från bakhuvudet. Det är Nautilus alla pratar om, men efter att ha arbetat med detta lilla jubileumsprojekt under några dagar har jag fallit pladask.  

Kanske har det till och med gått så långt att Aquanaut har blivit en ny grail watch, den ultimata klockan att drömma om och sukta efter, att sikta mot? För någonstans på vägen gick det upp för mig att Nautilus är ett sådant förutsägbart val, som omgärdas av all denna hysteri och som alla vill ha. Jag gäspar lite åt allt det där. 

Aquanaut är en mer utsvävande och vågad natur och därmed mer spännande. Jag älskar den enkla men sofistikerade boetten, det snustorra, övertydliga typsnittet och urtavlans egensinniga handgranatsstruktur. Samtidigt är Aquanauten på något vis en mer jordnära, sympatisk figur.  

Men det måste vara en Jumbo med handgranattavlan. Tänk om man var popstjärna ändå, som Mauro Scocco. 

Varukorg
Din varukorg är tom
Fortsätt handla
0