Krönika

Pandemin drabbar industrins innovatörer

By

Av: Erik C Andersson

I ett och ett halvt år har vi levt med en pandemi som lett till till stora förändringar på både individ- och samhällsnivå. Även om läget ljusnar i spåren av vaccinationer och bättre förberedelser så har pandemiåret 2020 krävt sin tribut. Även i klockbranschen. Eqotime’s Erik C Andersson reflekterar i sin krönika över vilka konsekvenser pandemin fått på klockbranschens innovatörer.

Vi sörjer ännu en förlust, då klockbranschens mest experimentella tillverkare kastade in handduken till följd av det ansträngda pandemiåret 2020. Tillverkaren, HYT utmanade normen för hur klockor kan användas. Främst genom att presentera tid med hjälp av färgade vätskor drivna av mekaniska pumpar i miniatyr. HYT var under nitton år ett varumärke som visade att en arkaisk bransch kan kännas fräsch. Man visade också att mekaniskt inte måste betyda traditionellt.

I februari förra året försvann en annan kreativ tillverkare från utbudet av indie-klockor. RJ Romain Jérôme, vilka gjort sig kända för sin lekfulla estetik. Deras alster inspirerades av serieteckningar och nostalgiska arkadspel. Strax därefter föll Dominique Renauld, ett varumärke som utmärkte sig genom komplexa och mycket originella urverk.

Hårt slag för industrin

Att dessa varumärken drabbas av finansiella problem är givetvis inte enbart pandemins fel. Det är tufft att hålla liv i ett företag som förlitar sig på kostsam R&D. Särskilt i en bransch med allt mer prismedvetna konsumenter. Säkert är däremot att en världsomspännande kris gör svårigheterna än mer allvarsamma. Faktum är att hela den schweiziska klockindustrin tappade svindlande 33% av antal exporterade produkter. Vilket placerar siffrorna för 2020 på jämförbar nivå med de under 1939. Totala värdet av exporterade klockor sjönk samtidigt ca 21%, vilket är nära de siffror som följde av quartz-krisen.

Behovet av ritualer

Klocknördar är, som ni vet, beroende av ritualen kring fönstershopping och den peta-känna-evaluering som föregår ett köp. För indie-märken är denna fysiska kontakt ovärderlig. Främst eftersom ytterst få vill lägga stora belopp på en klocka de aldrig sett i verkligheten. Att rådande pandemilagar förvägrar köparna denna värdefulla kommunikationskanal exponerar dessvärre varumärkenas bräcklighet. När produktionshallar stängs och butiker bommas igen fortsätter små aktörer att hamna i trångmål. Och för varje begraven tillverkare minskar trovärdigheten för de som finns kvar. Jag hatar att behöva säga det.

Personligen blir jag tveksam till att spendera stora belopp i ett varumärke som riskerar konkurs. Om inte i detta skifte av världsläget, så i nästa. Samtidigt fortskrider försäljningen av produkter från storbolagen via nätet, om än i försiktigare anda. Större delen av handeln med Rolex-klockor skedde online redan innan pandemin och kommer fortsätta göra så även efteråt. LVHM, Richemond och Swatch bidar sin tid. Men tänk att stå med nyinköpt HYT som plötsligt saknar servicecenter, hur påverkad blir då andrahandsvärdet?

Den nödvändiga innovationen

Till skillnad från många andra konkurrensdarwinistiska händelser kommer denna inte gynna konsumenten. Klockjättarna träder ut på andra sidan med större marknadsandelar än tidigare och fortsätter satsa sina kort på gamla recept. Jag räds att marknaden blir en tråkigare plats utan normbrytande indiemärken. Det är trots allt de som driver vår nischade industri framåt. Utan innovationer och överraskningar kommer säkerligen befintliga konsumenter att stanna kvar, men det blir svårt att attrahera nya. En släkting till mig är född efter millennieskiftet. Hon vet knappt hur man utläser tiden om det inte sker på en digital skärm. Hur ska hon någonsin rättfärdiga ett köp av en armburen stålcylinder? En cylinder som, trots att den kostar tusentals kronor, inte skiljer sig från den hennes farfar använde på 40-talet? Vi behöver avantgardisterna som tänker nytt, annars kan ironiskt nog de stabila tillverkarna bli industrins långsiktiga fall.

/Erik C Andersson

Erik C Andersson är, förutom skribent på Eqotime, också delägare i det egna mikromärket E.C.Andersson Watch Co. Något som gör hans åsikter subjektiva och till viss del part i målet. Men det gör honom också branschkunnig och relevant som ciceron i indiependentvärlden.