Text:: Filip Ericsson
Omega Constellation är en av märkets äldsta modellserier, men som hamnat i skymundan av de berömda sportklockorna Seamaster och Speedmaster. Den innehar dock en lika viktig plats i företagets historia, och i år firar den dubbeljubileum: 70 år sedan debuten och 40 år sedan dess utveckling ‘Manhattan’. Eqotime’s Filip Ericsson berättar historien!
Omega Constellation föddes för att hylla Omegas rekord i tidmätarprecision vid Geneva Observatory i Schweiz, 1951. Året efter släpptes en elegant modellserie som med sitt kronometercertifierade urverk skulle leva upp till bragden – Constellation.
Kronometer innebär en klocka som genomgått precisionstester enligt reglementet hos Contrôle Officiel Suisse des Chronomètres, det officiella schweiziska testinstitutet för kronometerar, och som uppfyller dess officiella precisionskrav: max –4/+6 sekunder avvikelse per dygn vid olika temperaturer och positioner.
Namnet fick Constellation från sin egen logotype som graverats på bakboetten, den stilisering av ovan nämnda observatorium med åtta stjärnor över, vilka symboliserade lika många rekord och utmärkelser avseende horologisk precision man knipit mellan 1933 och 1952.
Inuti den nya klockan tickade Omegas eget Caliber 354 med en så kallad “bumper”-konstruktion, en äldre typ av konstruktion för rotorn. Verket gjorde debut 1948 och var Omegas första automatiskt uppdragna kronometerverk. 1955 uppdaterades Constellation med ett nytt, modernare urverk i “500-serien” med en modernt konstruerad rotor. Dessa anses fortfarande som några av företagets finaste urverk någonsin.
När femtiotal blev sextiotal var det dags för en förnyelse av den typiskt femtiotalsformade Constellation. Stjärnskottet Gerald Genta, sedermera världsberömd för sina alster Audemars Piguet Royal Oak och Patek Philippe Nautilus, anlitades för att forma en ny Constellation enligt tidens sextiotalsmode.
”C-Shape”, som den kom att kallas, presenterades 1964 med elegant svepande linjer och Omegas skottsäkra Caliber 561 tickandes inuti.
Constellation utvecklades därefter konstant under följande år, särskilt designmässigt vartefter klockmodet förändrades. Men kronometerstatusen följde som en röd tråd genom modellseriens utveckling. Samtidigt hängde man tidigt på kvarts-revolutionen och Constellation fick ett sådant 1970.
Manhattan
Den mest omvälvande nydaningen kom 1982 med ett helt nytt designspråk och med batteridrivet kvartsverk, helt enligt tidens mode. För att fullända den 80-talsglamour man tydligen önskade fånga ådrog sig nya Constellation tilläggsnamnet ‘Manhattan’.
Med en tunn, elegant designad boett, skarpt formad, integrerad länk samt en glamourös urtavla som passade tidens lyxmode, gjorde den succé från dag ett. Och ”Manhattan”-beteckningen ringar väl in detta på ett utmärkt sätt.
Sedan dess har mången börshaj, filmstjärna, lyxfru och statsman burit en Manhattan på sina burgna handleder. Eighties Avantgarde!
Formen var ett verk av den unga smyckesdesignern Carol Didisheim som nyligen utexaminerats från School of Decorative Arts of Geneva och som fick uppdraget att rita en tunn, smakfull klocka enligt gällande mode. En konstruktionslösning som fick den att stå ut i mängden var de ”klor” som höll glaset på plats och säkrade vattentätheten.
Dessa utgjorde även ett starkt designelement som med tiden accentuerades ytterligare och har följt modellen ända fram till idag. Samma sak gäller bezeln med sina romerska siffror som till en början låg under glaset på ett särdeles elegant vis men som senare flyttades till utanför glaset.
Constellation Manhattan marknadsfördes som en dressklocka som tålde vardagsslit med sitt safirglas och vattentäthet till 30m.
Att modellen från början endast salufördes med kvartsverk säger en del om tiden den föddes i, de mekaniska verken hade tappat stort i popularitet och allt fler klassiska schweiziska klocktillverkare började utveckla sina egna batteridrivna enheter. Och det var i rent överlevnadssyfte, många var de storspelare som höll på att gå under vid 70-talets kvartsexplosion.
1985 uppdaterades Manhattan med en lätt facelift och begåvades för första gången med ett mekaniskt urverk, Omega Caliber 1111, som debuterade i samband med uppdateringen. Men kvartsvarianten kom att förbli storsäljaren även framöver.
Det var också nu som ringen med de romerska siffrorna hamnade utanför glaset varpå ”klorna” tappade sin funktion. De blev i stället kvar enbart som ett distinkt designelement.
Därefter har Constellation Manhattan uppdaterats kontinuerligt under åren och finns alltjämt i produktion. Namnet ”Manhattan” försvann dock redan 1995 i och med en kraftig ansiktslyftning av modellen, och därefter heter den Constellation rätt och slätt.
Uppdateringar skedde därefter 2003, 2009 och 2020. 2003 års förnyelse innebar att det tidigare så dressiga armbandsuret gick åt det maskulinare hållet, med biffigare design och vattentäthet till 100m. Man kilade därigenom i praktiken in den i det så omhuldade segmentet “lyxsportklockor” där Patek Philippe Nautilus och Audemars Piguet Royal Oak så länge varit kungar.
Gorbatjov
Attraktionskraften hos Constellation Manhattan blir knappast mindre av att självaste Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste president, länge har burit en helt i guld. Att han bar den redan under Sovjettiden kan nog höja en del ögonbryn men hans klocksmak kan väl knappast ifrågasättas.
Hollywood har för övrigt uppmärksammat det hela genom en passning till Gorby-Omegan i långfilmen My Fellow Americans från 1996 med Jack Lemmon, James Garner och Dan Aykroyd. Lemmon, föreställandes en före detta amerikansk president, ger i en scen bort sin klocka till en lastbilschaufför som tack för skjutsen och säger: ”That’s a Constellation. It was given to me by Gorbachev”.
Globemaster
1982 tog som sagt Manhattan-temat över och så har det varit sedan dess. Den som inte är såld på Manhattan men som ändå är svag för Constellation-konceptet fick måhända sina böner besvarade 2015 när en ny serie Constellation-klockor gjorde debut: Globemaster.
Med en klassiskt formad boett om modesta 39mm och en urtavla inspirerad av den ursprungliga så kallade “pie-pan”-designen var Globemaster en mindre kontroversiell form än det mer utåtriktade Manhattan-syskonet.
Det stora med Globemaster var dock dess hjärta, caliber 8900, som var det första att uppfylla kraven för Omegas egen standard “Master Chronometer”, vilket har högre precisionskrav än den “vanliga” kronometerstandarden.
Det innebär att klockan gått igenom 25 dagars testning (mot 15 för kronometer), bland annat med olika inslag av skiftande positioner, temperaturer och exponering från 15000 Gauss magnetfält, och samtidigt klara 0/+5 sekunders dragning per dygn.
Omega Constellation idag
Constellation kom i ett nytt utförande 2020 och fortsätter att vara den glamourösa dressklocka med fokus på precision den alltid har varit. Fortfarande är det Manhattan som stått modell för formgivningen med den karaktäristiska bezeln med sina romerska siffror och de accentuerade “klorna”.
De nya klockorna mäter 29mm, 36mm, 39mm samt 41mm och innehar alla ett Master Chronometer-verk. Fortsättningsvis saluförs även damur av den äldre modellen vilka går att få som kvarts eller mekanisk kronometer i 24, 25 samt 27mm.
Utöver detta förvånansvärt stora urval boettstorlekar finns även ett närmast oräkneligt antal utföranden i stål, stål/guld och guld samt olika mönster och färger på urtavlorna, med eller utan diamanter.
Och priserna är höga. En Constellation 39mm i stål, exempelvis, ligger i skrivande stund på 68 600 kronor enligt svenskt listpris, medan en Globemaster i stål med stållänk listas vid 81 000 kronor. Nästan exakt som en Rolex Datejust 36mm alltså, som dock inte är tillgänglig som en Omega.
Mina Constellations
Det var 2017 och jag kände ett behov av att komplettera min sportiga Longines Legend diver med något mer dressigt att bära till mer högtidliga tillfällen, eller bara till Oxfordskjortan på kontoret.
Således började jag snegla mot en Manhattan med mekaniskt urverk, en modell jag länge haft ett gott öga till med sin glamourösa aura och säregna form.
Jag landade slutligen på en så kallad Constellation ‘95 från millennieskiftet, i stål med mörkgrå urtavla och 35mm över boetten. Jag köpte den från en handlare i London och skicket var om möjligt ännu bättre än utlovat, nära nyskick.
Jag stirrade ofta på den där vackra urtavlan och visst slank den 10mm tunna boetten lätt in under skjortärmen. Tyvärr fick den gå redan samma år för att finansiera en ny Omega Seamaster Diver.
Låt oss spola fram filmen till 2020 och suget efter en ny Manhattan hade återigen byggts upp inom mig. Men den här gången gick jag back to basics med en Constellation Manhattan Day-Date, en så kallad “uggla”, från 1990. Med kvartsverk således!
Även denna var i stål och inhandlades från Ugglans första ägare, en Hugo Grunder, ingenjör från Holland men dåmera bosatt i Gronau i nordvästra Tyskland. Hugo berättade att han köpte klockan ny i Nederländerna i december 1990, och att han köpte den för sin första lön.
Inköpskvitto, garantikort, instruktionsbok och kvitto på en omfattande renovering medföljde, liksom de utbytta delarna. Det som främst avgjorde saken var dock den kända historien och den personliga kontakten med den förste ägaren. Sådant ökar det sentimentala värdet mångfalt för mig; klockan får liksom liv och man kommer den närmare på något vis.
Boetten var på högst modesta 33mm, vansinnigt litet idag, men fungerade faktiskt bra på min herrhandled, även anno 2020.
Vidare var boetten tunn som ett löv vilket gör att en Manhattan, särskilt med kvartsverk, glider under manschettskjortärmen som en ål ur ens händer. Det ger onekligen ett elegant och raffinerat intryck. En Manhattan är välgjord men samtidigt nätt som en gråsparv, en härlig kombination.
Nog det lite Cartier-glamour över dem. De ger en smak av Monte Carlo och man förstår att den har attraherat mången överklassherre och -dam genom åren, och gör det fortfarande!
Epilog
Constellation har rest från precisionsfantom i en tid då alla tävlade att få sina klockor så exakta som möjligt, innan kvartsuret kom och ställde allt på ända, till att idag förbli den lyxiga utposten i Omegas digra, ikoniska modellprogram. Den gör det genom att stå lite i skymundan av storheterna Seamaster och Speedmaster, åtminstone här i Europa och i USA.
I Asien och Mellanöstern står de mer i fronten av utbudet, och kanske har Omega-kunderna i de här regionerna förstått något som vi inte har? Åtminstone jag skulle kunna tänka mig att leva med en Constellation som daily driver. I en tid när en Rolex Datejust inte längre kan köpas över disk på grund av en alltför stor global efterfrågan framstår Constellation helt plötsligt som ett reellt, och mycket smakligt, alternativ.
Lika ogörligt är det att försöka inhandla en ny. Hos Audemars-handlarna lär man gå bet då efterfrågan vida överstiger utbudet, och nya som finns ute på andrahandsmarknaden kostar flera hundra tusen kronor – utöver nypriset. Och detta gäller inte bara den omhuldade Jumbo, utan de flesta Royal Oak-modeller.
Tidslinje och översikt
1952 – Constellation lansering.
1970 – Kvartsur tillkommer.
1982 – Manhattan.
1985 – Facelift Manhattan, mekaniskt urverk tillkommer.
1995 – Constellation ‘95, “Manhattan”-beteckningen försvinner.
2003 – Constellation Double Eage, modellen får en mer maskulin framtoning.
2009 – Facelift.
2015 – Globemaster, frångår Manhattan-utseendet, Master Chronometer införs.
2020 – Facelift, Master Chronometer tillkommer.
Constellation 2022
24-25mm kvarts
27mm kvarts/Co-axial Chronometer
29mm Master Chronometer (ny 2020)
36mm kvarts/Master Chronometer (ny 2020)
39mm Master Chronometer (ny 2020)
41mm Master Chronometer (ny 2020)
Omega fortsätter med tunga släpp och näst på tur är en Snoopy Speedmaster. "Snobben" på Svensk
När det vankas OS så vankas det specialmodeller från Omega. En fin tradition som Omega förvaltat
Text: Mia Litström Omega har släppt flera nyheter, Aqua Terra med grön urtavla i storlek 38 mm, P