Nya Omega Railmaster

Omegas något udda fågel Railmaster har anor från 1957 och är sedan drygt två decennier baserad på Seamaster Aqua Terra. Alldeles nyligen presenterade företaget en ny version som tar den lika diskreta som läskande instrumentklockan till nya höjder. Eqotime vill förstås visa upp den och bjuder samtidigt på lite historia.  

Text: Filip Ericsson

---

---

Omega Railmaster lanserades för första gången 1957 som en del av den trilogi av klockor som benämndes “Professional Line”. Den visades därigenom samtidigt som två andra instrumentur, de idag så berömda Speedmaster och Seamaster 300. 

Där Speedmaster var ämnad för racingförare (men som sedan fick flyga ända till månen) och Seamaster 300 för professionella dykare, var Railmaster tänkt att tjänstgöra hos vetenskapsmän och järnvägsanställda.  

Railmaster var till det yttre i princip en Seamaster 300 som förlorat sin vridbara bezel, och delade därigenom formuttryck med märkets tidigare fält- och militärklockor. Det som stack ut hos Railmaster var skyddet mot magnetiska fält för urverket med upp till 1000 Gauss – lika mycket som dess främsta konkurrenter, IWC Ingenieur och Rolex Milgauss. Detta skulle garantera klockans precision för de yrkesmän vars arbete kom i kontakt med miljöer där dessa magnetiska fält förekom.  

Till skillnad från de idag så legendariska Seamaster- och Speedmaster-klockorna uteblev succén för Railmaster, varpå den försvann ur sortimentet någon gång under 1960-talet. Återkomsten dröjde ända till 2003 då Railmaster hade förvandlats till en variant av Seamaster Aqua Terra vilken hade utkommit året innan.  

2017 ömsade Railmaster skinn igen och begåvades med en mer egen identitet, samt ett modernt Master Chronometer-verk – för första gången i modellserien. Denna Railmaster stack ut genom sin helborstade boett och länk, en kuriositet med tanke på att de allra flesta stålklockor åtminstone har några polerade ytor.  

Samma år utkom även en jubileumsmodell för att fira Professional Line-serien som då fyllde 60 år. Ett set med tre retroformade varianter av Seamaster, Speedmaster och Railmaster såldes i begränsad upplaga. De kunde dock även köpas separat i obegränsad upplaga, och fortfarande finns denna Railmaster på prislistan i Omegas online-shop. 

Nya Railmaster 

Railmaster närmar sig nu återigen Aqua Terra i sitt formuttryck och liknar därigenom den generation som utkom 2003. Det officiella namnet är också “Seamaster Railmaster”, ett lite avigt modellnamn kan tyckas. För enkelhetens skull säger vi därför idag “Railmaster” kort och gott.  

Måtten är återhållsamma med en boett som mäter 38mm i diameter, till skillnad från utgående serien som mätte 40mm. Sannolikt lär dock en 41mm-variant dyka upp så småningom då Aqua Terra ju saluförs med 38- såväl som 41mm-boetter, men det är än så länge spekulation.  

Tjockleken stannar vid 12.4mm och det är tacksamt att se att Omega har bromsat utvecklingen mot allt tjockare boetter. Seamaster-modellerna har ju svällt lite väl mycket på höjden på senare år om undertecknad själv får tycka. Precis som för Aqua Terra är Railmaster för övrigt tät ner till motsvarande 150 meter och tål således alla vattenaktiviteter man kan tänka sig på semesterresan. Bra! 

Nya Railmaster erbjuds till en början med två olika urtavlor, en grå och en beige-brun. Båda har en så kallad “gradient dial” vilket innebär en urtavla med skiftande nyans, ljusast i mitten och gradvis mörkare ut mot kanten.  

Intressant är att den brun-beige varianten har en liten sekundvisare vid klockan 6 medan den grå har begåvats med en traditionell centrumplacerad visare. 

Tavlorna har i övrigt ett klassiskt Railmaster-tema, med de trekantiga indikatorerna, arabiska siffror vid 3-6-9-12, “broad arrow”-visarna speglandes 1957 års modell samt inget datum – alla är de attribut som skiljer Railmaster från Aqua Terra-syskonet och ger den förra en mer puristisk, professionell karaktär. 

Boetten är annars den samma, med sina diskreta, klassiska och välsvarvade linjer. Skillnaden är dock att Railmaster har både polerade och borstade ytor, medan Aqua Terra är glättigare med sina uteslutande polerade ytor. Undertecknad föredrar definitivt Railmasters utförande som ger ett mer nedtonat elegant uttryck, framför Aqua Terrans lite pråligare dito. Men det är förstås en smaksak. 

Urverk 

Inuti sitter förstås Omegas egenutvecklade, toppmoderna urverk av Co-Axial-konstruktion som certifierats till Master Chronometer-standard. Caliber 8804 driver den bruna versionen med liten sekundvisare och Caliber 8806 den grå med stor visare.  

Master Chronometer-certifieringen introducerades 2015 och innebär att urverket inte bara testas av COSC (Official Swiss Chronometer Testing Institute), utan även av METAS (The Federal institute of Metrology), vilket säkrar en ännu högre grad av precision.  

Varje Master Chronometer-klocka genomgår åtta olika tester där precision, skydd mot magnetfält, gångreserv samt vattentäthet prövas. Certifieringen innebär att klockorna ska klara 0/+5, 0/+6 eller or 0/+7 sekunder per dygn (beroende på kaliber), medan kravet för en “vanlig” kronometer-klocka är -4/+6 sekunder.   

Dessutom – extra viktigt för just Railmaster – är att urverken är skyddade mot magnetiska fält upp till 15 000 Gauss, alltså femtonfalt högre än den första Railmaster-klockan från 1957. 

Baksidan är i glas varför man även kan avnjuta det fina Omega-verket okulärt. Å andra sidan kan det samtidigt framstå som lite pubertalt i ett seriöst instrumentur som Omega Railmaster. En allvarsam metallurgi-doktor i vit rock med ansvar för ett lands järnvägsnät skulle kanske föredra en striktare bakboett i stål! 

Nya Railmaster erbjuds med samma snygga stållänk som Aqua Terra alternativt läderband, ljusbrunt för den bruna varianten och svart för den grå. Priserna är förstås höga men faktiskt signifikant lägre än för Aqua Terra. Prislista i Omegas webshop för de fyra varianterna enligt nedan: 

67 800 kr (grå, läderband) 

72 300 kr (grå, stållänk) 

75 300 kr (brun, läderband) 

79 800 kr (brun, stållänk) 

Railroad watch 

Det ytterst smala men anrika segmentet “Railroad watch”, järnvägsklocka på ren svenska, bör ses som en underkategori till den mer kända genren “instrumentklocka”. En sådan kan definieras som ett arbetsinstrument för utövare av professionella yrken, såsom astronauter, piloter, dykare, ingenjörer, och så vidare.  

Åtminstone var det så förr innan diverse elektroniska instrument ersatte de mekaniska armbandsuren. Idag är nog de flesta instrumentur mer symboler och historiska påminnelser för amatörbärare, än just oumbärliga instrument. 

Marknaden för instrumentklockor är som bekant indelad i olika undersegment som styrs av teman baserade på användningsområde, såsom dykarklockan, pilotklockan, racingkronografen och så vidare. 

Järnvägsklockan är ett segment som ofta glöms bort men som knappast bör förringas! Det avser armbandsur som ursprungligen fungerade som livsviktiga arbetsinstrument för tågkonduktörer. De har sitt ursprung i det nordamerikanska järnvägssystemet i slutet av 1800-talet och utgjordes från början uteslutande av fickur. Armbandsuren slog ju igenom något årtionde senare.   

Segmentet föddes i och med de svåra säkerhetsbrister som präglade de då nya järnvägarna vilka uppdagades i och med allvarliga tågkollisioner med katastrofala följder. En orsak var att konduktörerna inte kunde mäta tiden korrekt. 

Järnvägsindustrin gick därmed samman med den amerikanska klockindustrin för att skapa ur som var tillräckligt exakta, pålitliga och lättavlästa för att upprätthålla säkerheten på rälsen. Amerikanska Ball och Hamilton var med från början och även schweiziska tillverkare som Longines, Girard-Perregaux och Zenith (med flera) kom sedermera att leverera klockor till den nordamerikanska tågpersonalen. 

Även om järnvägsklockan idag har spelat ut sin roll som instrument åt järnvägsanställda, uppfyller Omega Railmaster onekligen de ursprungliga kraven med råge. Diskret, exakt, pålitligt, lättavläst och magnetfältskyddat lär den utföra den sitt värv utan knot!