Nedlagda klockor vi vill se igen

Text: Filip Ericsson


Som klockentusiast ingår att bli frustrerad över att ens favoritklockor går ur produktion. Till synes perfekta kreationer avseende design, mått, urverk och så vidare, som tillverkaren i fråga uppenbarligen inte anser har något i modellpaletten att göra. Eqotime listar fem nedlagda armbandsur som önskas åter! 


Bell & Ross BR 123 

En svag början, tänker kanske någon. Men vi tar det i bokstavsordning, och Bell & Ross bör faktiskt inte underskattas! Den snyggt svarvade, mångsidiga herrklockan BR 123 med sin militärromantiska aura, var nämligen en riktig godbit när det begav sig under 2000-talets första decennium.

Så vad är Bell & Ross egentligen? Märket föddes genom formgivarstudenten Bruno Belamichs examensarbete “The launch of a watchmaking brand specialising in the production of functional watches for professional use” på franska institutet för industridesign i Paris. 

Efter avslutad praktik hos Sinn i Frankfurt startade Bruno 1992 ett eget märke tillsammans med barndomsvännen Carlos Rosillo, och deras namn skapade tillsammans företagsnamnet: BELamich och ROSillo förblev Bell & Ross. Bruno designade klockorna, Carlos skötte det finansiella medan Sinn stod för tillverkningen. Kärnprodukterna bestod av stryktåliga instrumentur för piloter och dykare. 

2002 flyttades tillverkningen från Sinn i Tyskland till Chanel i La Chaux-de-Fonds i Schweiz och därefter, 2005, lanserades så den modell som kom att sätta Bell & Ross på kartan ordentligt: det kvadratiska piloturet BR 01. Med en boettdiameter på extrema 46x46mm samt en form imiterandes ett flygplansinstrument fanns varken något liknande eller mer ändamålsenligt på marknaden.  

2007 gav man sig an havsdjupet och lanserade dykarklockan BR 02. Lika egenartad och brutal som sin pilot-broder skrämde den betraktaren med en enorm tonneau-formad boett på 44x43mm och vattentäthet till chockerande 1000 meter.  

Kring den tiden utkom dock även betydligt mer sansade, dress-vänliga klockor i märkets Heritage-linje. En av dem, BR 123, inspirerades formmässigt av äldre tiders pilotur och utgjorde en elegant, allsidig tidmätare som inte gjorde bort sig i något sammanhang.  

Med 100 meters vattentäthet, en ypperligt läsbar urtavla samt ett stryktåligt och exakt ETA 2892-A2-verk inuti backade den inte för mer äventyrliga uppdrag, samtidigt som den smälte in lika fint till fest. Självaste Tom Hanks har ju setts på gala iklädd smoking och bärandes just en BR 123! 

Den klassiskt formade, 41mm stora boetten, det vackert välvda safirglaset och den smakfullt utförda urtavlan i svart eller beige skänkte en skön gammaldags gloria, samtidigt som den lilla sekundvisaren och den näpna datumindikatorn vid klockan sex förärade BR 123 en tilltalande originalitet.

Priset fulländade slutligen paketet med en nivå i samma härad som Longines och Baume et Mercier.  Då märkets palett förefaller både smalare och tristare idag borde Bell & Ross omgående återinföra inte bara BR 123 utan det smakliga och prisvärda Heritage-utbudet i sin helhet.  

Breitling Superocean Heritage 57 

Det var 2020 som Breitling presenterade sin kraftigt retro-anstrukna dykarklocka Superocean Heritage 57, en oförfalskad hyllning till märkets första dykarur från just 1957. 

Med sin förunderligt konkava bezel och urtavlans särpräglade indikatorer följde designen slaviskt den snygga ursprungsklockans, en elegant men samtidigt närmast psykedelisk form. Heritage 57 kom i en mängd utföranden, i stål och stål/guld, olika urtavle-kulörer, med läderband eller meshlänk, samt i form av den originella “Capsule”-varianten med färgglada inslag i urtavlan. 

Modellen saluförs fortfarande och har med tiden kommit i än fler varianter, bland annat med urtavlor i sunray-finish i olika kulörer och med matchande bezels. Den mest puristiska, och för många den enda rätta, varianten – med svart bezel och urtavla – (med det exakta referensnumret A10370121B1A1) gick dock märkligt nog ur produktion för något år sedan. Och detta förargar artikelförfattaren! 

Visst är det bra med alternativ, men basen för Heritage 57 utgår just från denna puristiska variant i svart. Hela dess existensberättigande vilar liksom på den. Det förefaller då notabelt att just den utgick ur sortimentet. Jag ansåg själv att Heritage 57 var 2020 års  – och kanske hela decenniets – största nyhet när det begav sig, men det var uteslutande den svarta basversionen som förtjänade det epitetet.  

Heritage 57 mäter blott 38mm i diameter, men den förefaller betydligt större eftersom bezeln i sig mäter 42mm! Den sticker alltså ut över boetten och ger illusionen av en större klocka. Än mer förvånande är tjockleken; den mäter endast 9.9mm i höjd vilket troligen gör den till marknadens tunnaste dykarur. Det skapar onekligen en raffinerad och användarvänlig klocka.  

Nu är vattentätheten visserligen angiven till 100 meter vilket gör att Heritage 57 mer har karaktären av en så kallad “skin diver” än en professionell dykarklocka. Få dyker dock som bekant med sina dykarur och i praktiken räcker 100 meter för precis alla aktiviteter för de allra flesta. 

Heritage 57 drivs av det fina ETA 2892-A2, det automatiska urverk som exakt och pålitligt har tjänstgjort i miljoner mekaniska klockor i decennier. Såsom alla mekaniska Breitling-klockor är Heritage 57 dessutom kronometer-certifierad.  

Nu får alla Heritage 57-fans be för att Breitling återupptar produktionen av denna puristiska heritage-dykare. Annars får man helt enkelt vända sig till andrahandsmarknaden om man prompt ska ha en. Och det ska man väl? 


Omega Seamaster Professional 2254.50.00 

Omegas legendariska dykarklocka Seamaster har funnits i mången variant sedan dess första lansering 1957 (första Seamastern kom 1948 men var inget dykarur), och fortfarande idag erbjuder märket flera olika serier av dykarklockor under Seamaster-flagg.  

Grundbulten i dagens utbud är Diver 300m som i sitt första utförande utkom 1993 under namnet Seamaster Professional, och som utgjorde en fullkomlig omgestaltning av märkets dykarur.  

Med helt nya designelement, såsom de blå stiliserade havsvågorna i urtavlan, den eleganta, originellt formade boetten och den lika utstickande stållänken med sin “flätade” design, utkristalliserades en modern Seamaster för kommande decennier. Den förblev också en stor succé, bland annat tack vare att den fick utgöra James Bonds tjänsteur i Bond-filmen Golden Eye från 1995 (och följande Bond-filmer).  

Avknoppningar från 1993 års original kom och gick under åren och den som står ut som den stora stjärnan av dessa, åtminstone om artikelförfattaren får säga sitt, är den Seamaster Professional med referensnummer 2254.50.00 som lanserades 1998. Den kom till för att fira Seamaster-seriens 50-årsjubileum såväl som kopplingen till British Royal Navy (som använde Seamaster-klockor under 60-talet). 

Referensnumret, av Omega-fans kanske det allra mest omhuldade, avsåg en Professional men med urtavla och bezel för att spegla ursprungets Omega-dykare, enkla men avgörande justeringar för att ge en väsensskild, mer klassisk stil än Bond-varianten. Boetten var den samma medan allt annat var nytt, och resultatet strålande! 

Urtavlan präglades av de så kallade svärd-visarna som inspirerats av 1962 års Seamaster 300. Den behöll de snygga vågorna som dock var utförda i svart, och indikatorerna i tavlan var betydligt grövre, liksom siffrorna på den svarta bezeln i aluminium.  

Vidare ratades den flätade stållänken till förmån för den mer klassiskt snittade länken från Speedmaster Moonwatch.  

Den historiska kopplingen till den brittiska militären uppmärksammades genom 300 exemplar av en specialversion ämnade åt den 264:e skvadronen inom den mytomspunna, brittiska specialstyrkan SAS. Övriga 2254-klockor såldes i obegränsad upplaga.  

Modellen såldes med boett på 36.5mm och 41.5mm, med kvartsverk eller automatiskt urverk i form av Omega Caliber 1120. Baserat på det enkla men sofistikerade ETA 2892-A2 tjänade det Omegas mekaniska klockor med utmärkt resultat under 90- och 00-talen. Den heliga graalen för många är just referensnummer 2254.00.50, som avser 41mm-klockan med det automatiska urverket. 

2254-serien såldes fram till 2008 ungefär och därefter har den varit saknad av många. Seamaster-serien har vuxit rejält sedan dess, med den mer brutala Planet Ocean 600m, retromodellen Seamaster 300 och nya versioner av Bond-klockan Seamaster Diver.  

En sorts efterföljare har den fått i form av fjolårets lyckade lansering av den mer renläriga Seamaster Diver No Date, som namnet antyder utan ett störande datum på urtavlan samt de vackra vågorna med stilen från 1993-års Seamaster Professional återinförda. 

Ingen av dem fångar dock magiken hos 2254.50.00 som är graciös och rå på en och samma gång. Charmigt grovhuggen med sina svärdvisare och överdimensionerade indikatorer, men samtidigt sinnligt elegant med sin tunna, välskurna boett. Första Diver-Seamastern från -93 var nämligen förunderligt tunn med under 12mm i höjd. Idag mäter den ju hela 13.7mm.  

Visst vore det enkelt att införa urtavla, bezel och länk som hedrar 2254 på en vanlig Diver, gott så! Men den skulle bli alltför fet för att fullt ut kunna ersätta den. Det betyder att Omega skulle behöva rita en ny boett med tunnare profil f


Rolex Milgauss 

Vi presenterar ännu ett sant entusiastur som tagits av daga, men från Rolex. Egentligen tar det emot att önska sig en ny Rolex-klocka av sportmodell, de har blivit otäckt dyra och går ändå inte att köpa hos auktoriserade handlare, en situation som det är lätt att kräkas över.  

Med det sagt är det inte klockornas fel, för de är lika fantastiska som alltid, utan marknadens som har perverterat varumärket.  

Rolex Milgauss lanserades 1956, ett instrumentur för yrkespersoner som verkade i miljöer som präglades av magnetiska fält. Modellen utvecklades också särskilt för personalen på CERN, den europeiska organisationen för kärnforskning.  

Den sista Milgauss-generationen (ref. 116400) introducerades 2007 och fanns i produktion ända fram till 2023. Någon ersättare kom dock aldrig och nu skriker entusiasterna förstås efter en ny. Sista (senaste?) Milgauss var en märklig figur i det annars så strikta Rolex-utbudet. Med grönt safirglas och en sekundvisare i form av en stiliserad blixt i orange var den modellkatalogens excentriker.  

Boetten mätte idealiska 40mm i diameter men var märkligt fet med en tjocklek på över 13mm och väl grova luggar, något som skulle ha fått undertecknad att skygga från ett köp. En efterträdare skulle då med fördel kunna förses med boetten från nuvarande Rolex Air-King, som är smakligt bantad med smalare luggar, spinkigare bezel och en tjocklek på bara 11.59mm. 

Logiskt vore att även urverket hämtas från övriga Rolex-programmet vars “time only”-klockor drivs av det moderna, ytterst exakta Caliber 3230, som redan har så bra skydd mot magnetfält att det lär duga även för Milgauss.  

Så hit med den nu Rolex, och tillverka så många ni kan för ingen vill betala hutlösa överpriser hos gråhandlare. Sedan slipper jag gärna den fåniga blixtvisaren. 

Vacheron Constantin Overseas 37mm 

Vi avslutar önskelistan med ett verkligt lyxur: Vacheron Constantin Overseas med den mindre boetten på 37mm, en drömklocka som snopet nog och i tysthet försvann från märkets utbud för några år sedan. 

Vacheron Constantin är som många vet en av de allra finaste av Schweiz, och därmed världens, klocktillverkare och dessutom en av de allra mest anrika. Företaget grundades redan 1755.  

Känt för sin kvalitet och horologiska excellens tillverkade märket uteslutande dressklockor främst i ädelmetall, fram till 1977 vill säga. Då gav man sig nämligen in i det nya segmentet “lyxsportklockor med integrerad länk” som konkurrenten Audemars Piguet uppfunnit 1972 med sin Royal Oak. Vacheron var då sist ut med sportklockor från “den heliga treenigheten” då också Patek Philippe hann före med Nautilus 1976.  

Den nya lyxsportklockan gick under namnet 222 efter företagets ålder vid premiärtillfället och tillverkades fram till 1984 då den lades ner på grund av låg efterfrågan. Uppföljaren visades inte förrän 1996, med ett helt nytt formspråk och ett nytt namn: Overseas. En andra generation med uppdaterat utseende kom 2004 medan den tredje, och dagens, versionen släpptes 2016. 

Modellen har alltid fört en något undanskymd tillvaro jämfört med de mer publikfriande Nautilus och Royal Oak, och även artikelförfattaren hade tidigare ett något svalt förhållande till Overseas. Det började dock ändras när en mindre version på 37mm i diameter tillkom 2016 som komplement till herrmodellen (som mäter 41mm). Problemet var att den endast kom med diamanter, något som dock rättades till 2017 när en version utan diamanter dök upp. Då var jag eld och lågor! 

Overseas 37mm tillkom i en tid då herrklockor ansågs behöva boettdiametrar på minst 40mm och däröver, och den mindre klockan salufördes således som dammodell. Det vore dock dumdristigt av män att rata den bara för det. Detta är de facto en unisex-klocka som passar alldeles utmärkt på manliga handleder! Undertecknad föredrar dessutom den mindre framför den större alla dagar i veckan. Den är nämligen en mer attraktiv design. 

De speciella Overseas-dragen finns där förstås, men är förfinade och än mer harmoniskt utförda. Företagets logga, Malteser-korset, går igen i bezelns såväl som stållänkens formgivning och skapar en säregen och igenkännlig stil.  

Urtavlan skiljer sig från den större herrklockan på ett högst positivt vis. Datum saknas och sekundvisaren är av det lilla formatet och placerad vid klockan nio, ett udda grepp som ger karaktär åt den annars så rena tavlan. Valmöjligheterna bestod i djupblå eller rosa urtavla, stållänk eller gummiband, samt en stål/guld-version med vit urtavla.  

Overseas 37mm mäter 11.3mm på höjden, ingen ultra thin alltså men tillräckligt smidig för att gå in fint under en skjortärm. Vattentätheten är till mycket goda 150 meter, närmast överkvalificerat för en sportig lyxklocka av denna kaliber.  

Inuti sitter givetvis en riktigt inhouse-verk i form av Caliber 5300, som i sann Vacheron-tradition är något alldeles extra. Rotor i 22-karats guld och en utsökt finish in i minsta detalj, såsom resten av klockan. Från djupet i urtavlans sunray-finish till den exceptionellt välgjorda stållänken.  

Det är denna typ av djupt gående finish som förklarar de skyhöga priserna för armbandsur från de högst stående tillverkarna. Innan 37mm-versionen gick ur sortimentet låg nypriset på runt 200 000 kronor för varianten utan diamanter, medan begagnade börjar på runt 260 000 kronor. En ny Overseas 41mm börjar idag på 259 000 kronor enligt svenskt listpris, men lär inte vara lätt att lägga vantarna på.  

I ljuset av att trenden idag går mot mindre herrklockor hoppas vi på att Vacheron Constantin tänker om och återinför denna lilla bakelse. Ett riktigt Graal-ur att drömma om.