Historien om Zeniths pilotklockor & recension av Zenith Pilot 1957 

Text: Filip Ericsson

---

Zenith, det anrika schweiziska lyxmärket som verkar lite under radarn, är berömt för sin koppling till flyget, med armbandsur och flygplansinstrument för militärt bruk under båda världskrigen på sin repertoar. Eqotime berättar historien om Zeniths pilotur och visar samtidigt upp artikelförfattarens egen Zenith Pilot från 1957.  

---

Zenith, grundat i klock-meckat Le Locle bland de schweiziska Jurabergen år 1865, har oupphörligt utgjort en form av finsmakarmärke. Samtidigt har det ständigt gått under radarn, i skuggan av högprofilerade konkurrenter som Rolex, Omega och Jaeger-LeCoultre.  

Åtminstone i modern tid. Företaget har riktiga höjdpunkter på sin historiska repertoar och har alltid uppnått en kvalitet som inte har haft många övermän inom den schweiziska klockindustrin. 

Framför allt var märket pionjär gällande pilotklockor och skyddade varumärket “PILOTE” redan 1888, med en revidering till “Pilot” 1904. Därför är Zenith fortfarande enda märke som får ha ordet på en urtavla. Fascinerande!  

Zenith var dock inte först ut med en pilotklocka. Cartier släppte sin Santos redan 1904, vilken man utvecklat åt flygaren Alberto Santos-Dumont. 

År 1909 flög den franske ingenjören och flygpionjären Louis Blériot över Engelska kanalen för första gången någonsin, i ett egenkonstruerat flygplan med en motor på 23 hästkrafter. Runt handleden satt en Zenith Special.  

Zenith Special innehade de attribut som idag är typiska för klassiska pilotur och märket var därmed först i världen i det hänseendet: för tiden överdimensionerad boett (40mm), likaledes överdimensionerad krona som kunde hanteras med handskar, antimagnetiska egenskaper samt en övertydlig tavla med stora vita siffror och visare mot svart botten.  

Redan innan första världskriget började Zenith leverera flygplansinstrument till det brittiska flygvapnet, som då gick under namnet Royal Flying Corps (grundat 1912). Inom några år hade försvarsmakterna från USA, Tyskland, Polen och Italien också börjat använda Zenith-instrument i sina flygplan.  

Under andra världskriget fortsatte leveranserna av utrustning till krigsplan. 1939 hittade företagets cockpit-instrument in i franska flygvapnets maskiner, med Type 20-certifiering. Type 20 var en standard för flygplansinstrument framtagen av det franska försvarsministeriet. De skulle uppfylla definierade krav avseende mått, läsbarhet, gångreserv och precision. Också Breguet tillverkade Type 20-ur.  

Utöver flygplansinstrument levererade Zenith även fickur och armbandsur för brittiska piloter liksom fältur till armésoldater under första världskriget, medan man försåg den tyska krigsmakten med armbandsur under andra världskriget. Som så många andra företag dras alltså även Zenith med en mörk historia från den här tiden. 

Sedan passerade ett par decennier. Först 1968 presenterades pilotkronografen Tipo CP2 ämnad för det italienska flygvapnet. 2500 klockor levererades varav de flesta gick till militären medan ett mindre antal såldes till allmänheten. Dessa klockor är mycket eftertraktade idag och betingar förstås höga priser. 

---

---

Därefter sinade pilotklockorna från Zeniths palett och det skulle dröja ända till 2012 innan man återupptog spåret. Det handlade då om rena lyxklockor med retrodesign och höga priser. Zenith är rejält dyrt idag och kanske är det en helt riktig strategi med tanke på att kvalitet och raffinemang alltid befunnit sig där uppe bland de bästa. 

Min Zenith Pilot 

1957 lanserade Zenith en ny pilotklocka med det enkla namnet Zenith Pilot, kort och gott. Det var ett mer “civilt” format ur än tidigare piloter från märket, med en design som med dagens mått mätt mer hade karaktären av ett dressur.  

Låt dock inte ögat luras av det; specifikationerna mötte onekligen kraven för ett hårdnackat flygarur. Den var exakt, vattentät och skyddad mot magnetism och stötar. Nämnas bör att tuffa instrumentur från 50-talet i regel såg ut just på det här viset. IWC Ingenieur, Omega Seamaster och Rolex Explorer var alla stöpta i den här typen av dress-form. Det var specifikationerna och inte boettformen som dikterade villkoren. 

Zenith Pilot mäter 35mm över boetten, unisex-mått idag men klassiska herrdimensioner på 50-talet. Notera att samtida Omega Seamaster och Rolex Oyster mäter blott 34mm. Zenithen känns också lite större än vad den är, troligen tack vara de långa, smala luggarna.  

Caliber 40 

Inuti jobbar oförtrutet Zenith Caliber 40, en manuellt uppdragen enhet med 17 juveler som slår med loja 18 000 svängningar/timme och erbjuder goda 46 timmars gångreserv. Urverket ska enligt uppgift ha tillverkats i 156 000 exemplar mellan 1955 och –63, vissa med kronometer-certifiering, andra utan. Hur det står till med mitt exemplar står skrivet i stjärnorna.  

Caliber 40 är sådär orubbligt skottsäker som kvalitetsverk ju var på den tiden. Och den tickar på fortfarande idag, 67 år efter tillverkning. Servicehistoria är okänd så vi får se hur länge den går innan den tarvar en omgång hos urmakaren. 

Boetten tycks ha en Calatrava-inspirerad form som en gammal Patek Philippe, tidlöst harmonisk och självklart vacker. Urtavlan trotsar beskrivning, en underbar patina har utvecklats genom decennierna och en varm, lite smutsigt guldskimrande ton har satt sig, i brist på bättre beskrivning.  

Urtavlan 

Sekundvisaren är liten, vid klockan sex, vilket ytterligare adderar fägring till tavlan. Applicerade siffror (ej målade) och visare i guldton, Zenith-stjärnan under “klockan 12” samt det där eftertraktade ordet “Pilot” under stjärnan, fulländar den konstfulla anrättningen. Man tycks kunna sitta och stirra på den i timmar, förlora sig i dess skönhet och djup.  

Kronan med sin rundade form uppges vara original och ter sig också så, men Zenith-stjärnan har slitits ned. Glaset är nytt och i övrigt innehar även boetten en alldeles lagom grad av patina som ger en prydlig klocka men som man samtidigt inte är rädd att slita vidare på.  

Ett vintage-klipp 

Och nu till det bästa i kråksången. Zenith Pilot bevisar att det fortfarande går att göra riktiga klipp på vintage-marknaden. Som bekant har priserna på klockor av exklusiva märken rusat i höjden på senare år, något som gäller nya såväl som äldre ur. Vissa märken har dock inte hängt med i samma takt, trots att de är lika “fina” som andra prestigefulla varumärken, och Zenith kan nog betecknas som ett sådant märke. 

De mest kända Zenith-klockorna med militär historia har förstås försvunnit upp i stratosfären, medan mindre kända modeller – såsom denna Pilot – helt lever under radarn. För den som önskar högsta kvalitet, ett eggande varumärke, rik historia och lyckad formgivning, men som inte vill spendera storkovan, gäller det bara att finna de osynliga guldklimparna. Och jag tycker att jag har hittat en! 

Min egen Seamaster “Fat lug” från 1958 exempelvis, som ju är jämförbar med Zenith-piloten gällande kvalitet och specifikationer, kostade mig fem gånger så mycket här om året. En samtida Rolex Oyster Perpetual, som knappast heller överträffar den diskreta Zenithen i kvalitet eller raffinemang, är minst tio-tolv gånger så dyr!  

Den kanske främsta behållningen med vintageklockor, oavsett prisläge, är för övrigt mystiken som omgärdar dem. Jag kan inte låta bli att undra vem som köpte den ny, vad som ledde honom eller henne fram till just den här klockan, var i världen det skedde.  

Det svindlar att fantisera om den okände person som klev ut från en butik med samma klocka som jag nu håller i min hand, till en helt annan värld än den vi känner idag. Sovjet, Volvo PV, hattar och rockar. För mig är det just det som är fascinationen med gamla saker, den eviga undran om vad de varit med om tillsammans med sina ägare under alla dessa år.