Rolex-jubilarer 2023 – Daytona, Submariner & Explorer

Text: Filip Ericsson


Ett gott antal jubileer inom klockindustrin utkristalliseras under 2023. Rolex är inget undantag och firar hela tre stycken. Racingkronografen Daytona fyller 60 år medan dykaruret Submariner såväl som instrumentklockan Explorer firar 70. Eqotime förtäljer historien och funderar på hur Rolex kan komma att fira sina berömda jubilarer.  


Jag brukar säga att Rolex är klockornas motsvarighet till Mercedes. De bygger allt från rena arbetsfordon till ikoniska lyx- och supersportbilar. Alltid dyrt, men uppnåeligt för väldigt många vanliga dödliga om de strävar och prioriterar. Alltså som Rolex. Man bygger allt från stryktåliga instrument för yrkesmän till svindyra smyckesklockor för de rika och berömda.  

Rolex grundades 1905 och redan 1926 såddes det frö som skulle bana väg för en enastående framtid av legendariska instrumentur – introduktionen av Rolex Oyster. Den var världens första vattentäta klocka, enligt Rolex själva. 

1933 gjorde man en stor sak av att deltagarna i världens första expedition som flög över Mount Everest bar Oyster-klockor. Tjugo år senare, 1953, nådde Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay till sist toppen av samma berg, och med på resan fanns just Oysters. Huruvida de bar dem under det lyckade toppförsöket råder det dock delade meningar om.  

De tre jubilarerna för dagen är alla ättlingar till dessa instrumentklockor från 1900-talets första hälft och utstrålar starkt den aura som företaget en gång skapade kring dem, vars myt och magik man tycks ha gett evigt liv. 


Explorer 70 år 

Samma år som Everest-bedriften släpptes Rolex Explorer (ref. 6150/6350). Den baserades på Oyster Perpetual men begåvades med en mer chosefri urtavla i svart och med kraftigare illumineringsegenskaper. Explorer var lika stöttålig och vattentät som sin Oyster-bror och därmed redo för allehanda strapatser som dåtidens äventyrare kunde hitta på. 

Samtidigt var den fortfarande tillräckligt elegant för att fungera lika väl till kostymen på kontoret som på toppen av ett berg. Det är knappast en slump att huvudkaraktären i kultserien Mad Men, Donald Draper, bär just en Explorer. 

Rolex Explorer fick sällskap av den mer utåtriktade Explorer II 1971, där främst större boett och en andra tidszon med en 24-timmarsskala på bezeln på den senare skilde dem åt. Båda modeller har sedan funnits parallellt i Rolex-programmet ända fram till idag. 

Idag fokuserar vi på den enklare ur-Explorern som designmässigt har förändrats märkvärdigt lite över sina 70 år. Tekniskt har den förstås förnyats ett antal gånger under decennierna, där moderniserade urverk och förbättrad vattentäthet utgjort de huvudsakliga framstegen. 

Det kanske viktigaste referensnumret bland Explorer-entusiaster är 1016 som kom 1960 och som kom att tillverkas i hela 30 år, fram till 1989. Nu introducerades Rolex egen “Superlative Chronometer Officially Certified”, en mer ambitiös precisionsgaranti än det “vanliga” kronometer-certifikatet.  

Detta uppnåddes med ett nytt urverk (Caliber 1560) medan en rad mindre uppdateringar genomfördes under kommande decennier innan modellen fick avlösning vid slutet av 1980-talet. 

Vid 1989 års uppdatering (ref. 14270) fick Explorer safirglas och en lyxigare utförd urtavla med mer påkostade indikatorer och en mer glansig yta. Ett nytt urverk i form av Caliber 3000 kompletterade det hela. 2001 introducerade ännu ett uppdaterat urverk i form av Caliber 3130, som precis som alltid kom att sprida sig till hela Rolex-programmet. 

2010 förnyades Explorer ännu en gång (ref. 214270) då boetten förstorades från klassiska 36mm till 39mm, en revolution med Explorer-mått mätt kan man nog påstå. Många purister sparkade bakut, en äkta Explorer ska vara 36mm enligt många, medan andra menade att en modern herrklocka nog fungerar bättre med större mått. Var och en får avgöra sin egen ståndpunkt.  

Det senaste generationsskiftet skedde så sent som 2021 (ref. 124270) vilket ännu en gång höjde Rolex-insatta ögonbryn. Explorer återgick då nämligen till sina ursprungliga 36mm och gick dessutom att få med boett i stål och guld, för första gången sedan 1960-talet. 

Att klockor krymper är något av en trend i klockindustrin idag. Det var som att marknaden fick nog av det eviga boettsvällandet, och undertecknad är en av dem som jublar varje gång det sker. 

Att en ny klockmodell minskar från redan modesta 39mm till 50-talistiska 36mm är dock närmast en sensation. Inledningsvis nöp jag mig själv i armen men sedan började bitarna falla på plats. 

En tanke kan vara att Rolex har ett antal sportklockor på programmet som alla mäter mellan 40 och 42mm, och att Explorer liksom försvann i mängden. Kanske tänkte man att det goda utbudet tillåter att man tar ut svängarna med Explorer och gör något verkligt renlärigt av den. Det vill säga skala av boetten till originalets 36mm. 

I övrigt är nya Explorer lika asketisk och anspråkslös som alltid. Här saknas ju alla former av finesser såsom datum och glasbaksida. Explorern är omåttligt blygsam och diskret i uttrycket, den totala motsatsen till gangsta-rapparens diamantströsslade prål-dinka på röda mattan. Den är avskalad som ett förhörsrum i Östberlin, knastertorr som en Mercedes 200 Diesel. Men samtidigt välgjord och detaljperfekt som ett Fabergéägg.  

Det här är egentligen ingen lyxpryl utan endast en riktigt bra, välgjord klocka. Den är lätt och oansenlig på armen, men skänker ändå stor närvaro. Kvalitet på boett och stållänk är massiv utan att det lyser en i ögonen.  

Urverket är Rolex nya Caliber 3230 som debuterade 2020, givetvis certifierat enligt märkets Superlative Chronometer-norm, nu med fenomenala antimagnetiska egenskaper och 70 timmars gångreserv. Att hitta ett lika exakt urverk som dessutom innehar samma pålitlighet och livslängd, är kanske inte möjligt.  

Listpriset för en Explorer i stål är i skrivande stund 82 300 kronor, en ansenlig summa för en så basal klocka samtidigt som det är oklart om den ens går att köpa hos en auktoriserad handlare idag. Hysterin kring Rolex sportklockor verkar ännu inte ha avtagit nämnvärt trots annalkande lågkonjunktur världen runt.  

Hur borde då Rolex fira sin älskade, diskreta jubilar? Med en Explorer i guld givetvis! En platina-variant vore kanske inte heller fel. Jag sätter min Vostok Amphibia på att det blir något av det. 


Submariner 70 år 

Kanske är den världens mest kända klockmodell, Rolex dykarur, den så åtrådda och evigt unga Submariner. Den var inte allra först (Blancpain var före) men åtminstone en av de första moderna dykarklockorna när den premierade under 1953. Därefter har Submariner liksom förblivit själva definitionen av en dykarklocka. “Ikonisk” är ett förbålt slitet uttryck men i fallet Submariner ter det sig närmast berättigat.  

Boomen för rekreationsdykning drog ju igång någon gång under det tidiga 50-talet och det var den franske dykar-entusiasten och tillika Rolex-styrelsemedlemmen René-Paul Jeanneret som framförde idén om ett dykarur i märkespaletten.  

Han fick styrelsen att inse att Rolex genom att äntra detta nya segment skulle utöka sin kundbas, ett antagande som skulle visa sig stämma bättre än vad någon troligen kunde ana.  

Första Submariner-klockan (ref. 6204) hade en form förenlig med det mode som kom att dominera dykaruren under 50- och 60-talen, med den klassiskt formade Oyster-boetten, svart urtavla med tydliga, lättavlästa indikatorer samt en tunn, vridbar bezel i svartmålad aluminium.  

Måtten var modesta med 37mm i boettdiameter och en tydligt tunnare profil än dagens Submariner. Vattentätheten utlovades till 100 meter vilket enligt Rolex var det första armbandsuret att klara det djupet. Minns att Blancpain Fifty Fathoms, som var före Submariner ut på marknaden med några månader, skulle klara motsvarande 91 meter (femtio famnar).  

Inuti Submariner tickade Rolex Caliber A260, en automatisk enhet med inbyggt stötskydd. Något som okulärt präglar dessa tidiga Submariners är för övrigt de tunna, “pennformade” visarna istället för senare tiders berömda, så kallade “Mercedes-visare”.  

Att följa utvecklingen av Submariner är minst sagt komplicerat då ett oräkneligt antal mindre förändringar gjordes under åren, samtidigt som olika referenser tillverkades parallellt, med olika boettmått och olika vattentätheter (100m/200m). En full genomgång får läsas på annan plats (det krävs en hel bok) men vi ska med bred pensel försöka pricka in åtminstone de viktigaste förändringarna som skedde under modellens historia. 

Sju olika referensnummer kom och gick bara under 1950-talet. Det handlade om små formmässiga förändringar av urtavla, bezel och krona medan nytt urverk (Caliber 1030) kom 1956 och ökad vattentäthet till 200 meter introducerades samma år (ref. 6538).   

Denna referens är välkänd bland entusiaster genom att det är den Submariner-variant som Sean Connery bar i den första Bond-filmen från 1962. Och det var inte bara i fiktionen som officerare i den brittiska krigsmakten bar Submariners; de användes nämligen av attackdykarna i Special Boat Service under 50- och 60-talen.  

Vid slutet av 50-talet fick Submariner tritium-behandlade visare/indikatorer för bättre (och mer hälsosam) självlysning (ref. 5508) samt skydd för kronan (5512). Nu växte även boetten till 40mm. I början av 60-talet blev Submariner kronometer-certifierad (Caliber 1560) medan en icke-kronometerversion salufördes parallellt. 

1969 kom datumfunktionen med dess idag så omtalade “cyklop”-öga som gav klockan ett karaktäristiskt utseende såväl som en förstoringsglaseffekt över datumet. Samma år utkom även Submariner i guld, och nu började modellens obönhörliga resa från professionellt instrument till lyxgods för torrsimmande trottoarfolk. 

1979 kom nästa större förnyelse (ref. 16800) när Submariner begåvades med safirglas och Rolex patenterade Triplock-konstruktion för kronan. Den innebar ett system med tre O-ringspackningar för att skapa tre separata tätningszoner inuti klockan, vilket resulterade i ökad vattentäthet från 200 meter till 300 meter.  

1981 fick Submariner nytt urverk igen (Caliber 3035) med Superlative Chronometer-status, bezeln blev vridbar åt ett håll (tidigare båda hållen) medan en mer glansig urtavla med indikatorer i vitguld tillkom. Vid det här laget hade modellen således förvandlats till den lyxklocka som den är idag.  

1984 kom stål/guld-versionen (Rolesor) och 1988 var det återigen dags för ett nytt urverk (Caliber 3135). Dessa referenser (ref. 16610 etc.) kom att saluföras i hela två decennier med endast små förändringar under resans gång.  

2009 var det alltså hög tid för en ny Submariner och den bjöd på två huvudsakliga nyheter: keramisk bezel och ombakad boett med en för tiden moderiktig, mer maskulin prägel (Maxi Case i Rolex-kretsar). Även urtavlan gav ett biffigare intryck med fetare indikatorer och tjockare visare. Fortfarande mätte den dock i sammanhanget relativt modesta 40mm. 

2020 var det dags för nästa uppdatering och det är den Submariner som saluförs idag (124060 no date och 126610 date i stål). Det var en av de större nydaningarna i modellens historia med helt nyformad boett som nu förstorats till 41mm men med aningen tunnare höjdmått och spinkigare luggar. De mer graciösa penndragen ger onekligen ett smidigare intryck än tidigare, trots den större diametern. 

Vidare begåvades nya Submariner med det helt nya 3230/3235-urverket, samma enhet som sitter i Explorer som beskrivs ovan. En datum-version (3235) går dock till skillnad från Explorer att få till Submariner, såsom det (nästan) alltid har varit.  

Submariner finns precis som tidigare i olika varianter i stål/guld, gulguld och vitguld, med svart, blå eller grön bezel beroende på modell. Den minst dyra, No Date i stål, betingar 103 900 kronor enligt Rolex hemsida. Priserna har alltså stigit markant de senaste åren och Submariner lär vara ännu svårare att införskaffa än en Explorer. Submariner-hysterin är alltjämt rådande.  

Modellens 50-årsjubileum firades (inofficiellt) med “Kermit”, en Submariner med grön bezel. Den följdes för övrigt upp av “Hulk” 2008 som begåvades med Maxi-boetten och med både bezel och urtavla i grönt, en extremt eftertraktad modell idag.  

Hur Rolex ska fira sin dykande 70-åring är idag okänt. Kanske får vi se en ny Hulk, eller varför inte en Submariner i platina? En läskande tanke skulle annars kunna vara en retro-Sub med 37mm-boett och en härligt tunn bezel i aluminium! 


Cosmograph Daytona 60 år 

Rolex har producerat kronografer sedan 1930-talet, dock med urverk inköpta utifrån de första 70 åren eller så. 1955 utkom en sportig kronograf baserad på klassiska Oyster-boetten i form av Rolex Oyster Chronograph ref. 6234 och inuti tickade ett av de finaste kronografverken i historien: Caliber 72 från Valjoux.  

Oyster-kronografen uppdrogs manuellt och hade tachymeter-/telemeter-skala på urtavlan innanför glaset såsom de flesta kronografer. 1961 kom en uppdaterad variant (ref. 6238) medan en Serie II av den dök upp året efter. Just denna kallas av kännarna för Rolex “Pre-Daytona” Chronograph då dess design liknade dess så berömda uppföljare: Rolex Cosmograph ref. 6239. 

Den avtäcktes 1963 och utgör i praktiken den första Daytona-klockan. Det behöver påpekas eftersom det skulle dröja till 1965 innan namnet “Daytona” hittade in till urtavlan. I efterhand har dock även Cosmograph-klockorna före 1965 smeknämnts Daytona, också av Rolex själva. 

Trots namnet “Cosmograph” var ref. 6239 från början utvecklad för racingförares behov. Daytona-benämningen kom till för att uppmärksamma märkets sponsring av Nascar-tävlingarna på Daytona Beach i Florida. Rolex hade varit officiell tidtagare för racet sedan 1962 och under 1964 började man dela ut Cosmograph-klockor till vinnarna i loppen.  

Rolex Cosmograph mätte 37mm, gick att få i stål eller guld och hyste samma Valjoux 72-verk som tidigare. Den största nyheten var att tachymeter-skalan nu flyttats ut på bezeln i stil med Omega Speedmaster, en ovanlighet bland kronografer. Bezeln var i stål och urtavlan i så kallat panda-utförande.  

En uppdaterad Cosmograph (ref. 6241) kom 1966 (ref. 6240 utgjorde en prototyp) med förbättrat urverk i form av Valjoux 722. Denna variant kännetecknas av stålbezel med ett hölje av svart plast. Därefter följde ett antal mindre uppdateringar främst hos urverk, urtavla och bezel som renderade i ytterligare nya referensnummer.  

Exempelvis fick Daytona skruvade kronografknappar för bättre vattenbeständighet 1971 (ref. 6263) vilket ökade vattentätheten till 50 meter.  

1988 skedde den största uppdateringen i modellens historia (ref. 16520) då boetten växte från ursprungliga 37mm till 40mm, safirglas tillkom och automatiskt urverk infördes för första gången (Caliber 4030). Det var en för Rolex ny enhet baserad på Zeniths briljanta El Primero (Caliber 400) som dock modifierades kraftigt, främst för längre serviceintervaller och urverkets livslängd.  

16520 salufördes ända fram till 2000 då 116520 tog över, där den stora nyheten var ett helt nytt, Rolex-utvecklat urverk – märkets första egna kronografverk. 2016 avtäcktes nuvarande version vilken begåvades med keramisk bezel. Precis som tidigare mäter den 40mm över boetten och saluförs i ett gott antal referenser i stål, stål/guld, gulguld, roséguld, vitguld och platina, med olika valmöjligheter kring länkar och utförande på urtavla.  

Grundpriset för en Daytona i stål med stållänk ligger idag på 168 500 kronor, men som med alla stålsportklockor från Rolex är det endast av akademiskt intresse för de flesta. Den lär knappast gå att beställa hos auktoriserade handlare, än mindre köpa över disk, varken i Sverige eller utomlands. Sådan är efterfrågan. 

När Daytona firade 50 år 2013 släpptes en variant i platina, en modell som fortfarande saluförs. Frågan är vad man ska våga önska till 70-årsjubileet? Visst vore en back  to basics-Daytona på 37mm och en mattlackerad stålbezel samt rättrådig panda-urtavla i “Paul Newman”-stil på sin plats!