Text: Filip Ericsson
Officine Panerai, det schweiziska lyxmärket med italienska rötter, bygger idag några av de mest igenkännliga klockorna på marknaden. Företagets spännande historia och urens egenartade form har fött en betydande följarskara världen över. Eqotime berättar om den första generationens klockor för civilt bruk byggda 1993–97, klockor som skapade myten innan franska Vendome-koncernen (idag Richemont) övertog företaget.
Officine Panerai, med sin oefterlikneliga historia och originellt utmejslade formspråk som oblygt blinkar till just den historien, är en sällsynt framgångssaga som möjliggjorts av smart varumärkesbyggande, men också turliga omständigheter. Mer om det senare.
Foto: VWC Web
Historia
Redan 1860 i Florens, Italien, öppnade urmakaren Giovanni Panerai sin klockverkstad som också fungerade som urmakarskola såväl som butik för schweiziska klockor. Med tiden utvecklades företaget till en forsknings- och utvecklingsfirma inom mekanik och industridesign.
En storkund var den italienska flottan till vilken Panerai levererade olika precisionsinstrument såsom marina kikarsikten. Man utvecklade även ett radium-baserat pulver som fick instrument att självlysa i mörker. Materialet kallades för “Radiomir” och patentsöktes 1916.
1935 inledde flottan ett hemligt program för undervattensoperationer och Panerai fick uppdraget att ta fram ett armbandsur lämpligt för ändamålet. Flera lösningar testades varpå en modifierad Rolex erhöll bäst resultat.
Första Panerai-klockan i serieutförande var således Ref. 3646, som utkom 1938. Det 47mm stora dykaruret tillverkades av Rolex i Schweiz och inuti tickade Caliber 618, hämtad från ett fickur från samma märke. Här skapades den typiska kuddform som präglar Radiomir-modellen än idag och som alltså härstammar från 20- och 30-talets Oyster-klockor från Rolex.
Panerai modifierade sedan urtavlan med den nu kända Panerai-specialiteten “sandwich dial” där den utgjordes av två plattor som lagts ovanpå varandra. Den undre plattan behandlades med radium medan den övre hade utskurna, utpräglat stora siffror, varpå läsbarheten i havsdjupet förblev optimal.
1949, i och med en ny typ av illumineringsteknik, patenterades namnet “Luminor” av Panerai. Det nya belysningsmaterialet var tritium, vilket var säkrare att hantera än radiumet som ju var radioaktivt.
1954 presenterats Panerai Ref. 6152 som utvecklade formen från Radiomor med bland annat luggar integrerade i boetten såsom på moderna klockor (och dagens Panerai Luminor).
1956, i och med dykarklockan GPG-2/56 destinerad för den egyptiska flottan, föddes det för Panerai idag kända kronskyddet, den kanske allra starkaste Panerai-markören ända fram till våra dagar. Även denna konstruktion förblev patentskyddad.
Så småningom erhöll nämnda ref. 6152 det nya kronskyddet och nu föddes den form vi är vana att se, hos Panerai Luminor. Inuti satt ett schweiziskt Angelus SF240 med hela åtta dagars gångreserv, även det en teknisk egenhet som har överförts till de moderna Paneraierna.
Kuriosa är att 6152 gick att få med plexiglasbaksida; märket var sålunda pionjär avseende genomskinliga baksidor! 80 klockor av referens 6152 ska enligt uppgift ha levererats till den italienska krigsmakten.
1972 ändrades företagets namn till Officine Panerai, en följd av att det såldes av familjen Panerai till ingenjören och tidigare italienska officeren Dino Zei. Verksamheten med utveckling och försäljning av diverse instrument till den italienska staten fortsatte därefter under 70- och 80-talen.
Moderna tider
I och med de ekonomiska problem som uppstod i det tidiga 90-talets globala lågkonjunktur valde Officine Panerai att för första gången äntra den civila klockmarknaden. Dittills hade man ju uteslutande levererat produkter till diverse militärmakter.
1993 visades två kollektioner: Luminor Logo och Mare Nostrum Chronograph, den senare en remake på en prototyp som framställdes under 1950-talet, men som aldrig kom i produktion. En tredje serie, Luminor Marina Militare i svart PVD-utförande och ämnad för den italienska flottan, presenterades parallellt.
Luminor Logo (ref. 5218-201/A) var en utstuderad inkarnation av 1950-talets dito, med samma egenartade, kuddformade boett och säregna kronskydd. Den nya klockan mätte 44mm och var tät till 300 meter. Inuti tickade ett mycket klassiskt, manuellt uppdraget urverk från schweiziska Unitas – Caliber 6497.
Det var ett enkelt, välgjort och av entusiaster omhuldat urverk som såg dagens ljus redan 1950, från början ämnat att motorisera fickur. Tack vare sin enkelhet och stryktålighet har det kallats för urverkens Volvo Amazon. 677 exemplar av Luminor Logo ska enligt uppgift ha tillverkats under 1993.
Mare Nostrum med referensnummer 5218-301/A var också den en starkt retroinfluerad skapelse och utgjorde sålunda en sportig kronograf, nu med en boett på 42mm. Inuti satt ett ETA Caliber 2801 med en kronografmodul från Dubois-Depraz, även detta ett enkelt och rättframt urverk som motoriserat många olika klockor genom åren. 99 enheter sattes samman under det första året.
Det var alltså mycket lågvolymiga produkter som Panerai inledde sin civila bana med. Intresset för klockorna var begränsat; de salufördes ju uteslutande i hemlandet och få utanför Italien hade ens hört talas om märket.
Foto: Classic Driver
Stallone connection
Detta skulle dock förändras kvickt och genom en ren slump. Under en filminspelning i Italien fick skådespelaren Sylvester Stallone syn på ett gäng Panerai-klockor och blev så tagen att han bad företaget att ta fram en version åt honom att bära i filmen Daylight som spelades in under 1995.
Det hela ledde till en limiterad serie Panerai-klockor under namnet “Slytech”, två versioner av Luminor med svart respektive vit urtavla samt två versioner av Mare Nostrum (med och utan takometer). Totalt cirka 200 Luminors och 100 Mare Nostrums byggdes av dessa serier under 1995 och 1996.
Stallone tog även med sig ett gäng klockor till USA och gav bort en till bland annat Arnold Schwarzenegger. Över en natt förblev Panerai känt hos den amerikanska allmänheten och efterfrågan sköt i höjden. 1997 togs varumärket över av Vendome, idag känt som Richemont, och verksamheten flyttade därefter till Schweiz.
Sedan Vendomes övertagande har Panerai som bekant förvandlats till en sällan skådad framgång, en toppmodern “Manufacture” och storspelare bland schweiziska lyxmärken. Märket finns idag onekligen och ständigt på lyxklockköparnas läppar.
Hos det ursprungliga Panerai, det Panerai som var familjeägt och satte samman klockor i Florens, finns dock en sorts äkthet som saknas hos dagens hyper-streamlinade, instagramifierade lyxvarumärke. Det är just det som gör pre-Vendome-klockorna så speciella, så habegärliga.
Och så mycket mer exklusiva; de häpnadsväckande låga produktionssiffrorna gör tanken på ett Panerai pre-Vendome-ägande särskilt lockande. Problemet är förstås att priserna är därefter. De annonser som finns begär ett par hundra tusen kronor och upp förbi halvmiljonen.
Full lista pre-Vendome
I veckans avsnitt av Urbildningsradion blir det en stillsam entusiastprofil där Denke träffar kloc
Eqotime har tagit en titt på nya Tudor Ranger, en klocka med gedigen historia testad under svåra f
Panerais klocka Submersible eLAB-IDTM är tillverkad av 98,6% återvunnet material. Det är den hög