Från analoga stoppur till ultralätta tourbilloner. Formel 1 och klockindustrin har delat passionen för precision, fart och perfektion i över ett halvt sekel. Historien om hur tid blev sportens viktigaste vapen är också berättelsen om hur urmakeriet hittade sin snabbaste scen.
Text: Andreas Johansson
Formel 1 handlar om hundradelar, det som skiljer seger från nederlag, millisekunder som avgör när man ska dyka in i depån. När världens snabbaste sport växte fram på 1950-talet var tidtagningen fortfarande ett hantverk, manuella stoppur, linjedomare med kritblock och en stor dos intuition. Longines var det första klockmärket som började engagera sig i F1 sporten och revolutionerade hur sporten mättes. Märket började så tidigt som 30-talet (alltså långt innan sporten formaliserades) att sponsra enskilda race. Men det dröjde till 1980-talet innan digitala system kunde mäta och distribuera data i realtid. Longines var officiell tidtagare för Formel 1 mellan 1982 och 1992, alltså i tio säsonger. De byggde sensorer i bilarna, digitaliserade varvtiderna och gjorde precisionen till underhållning. Tiden blev sportens valuta och andra klockmärken såg sin chans.
Heuer – racingens urfader
Långt innan Longines-epoken hade Jack Heuer förstått kopplingen mellan racing och klockor. Under 1960-talet började Heuer (före TAG-fusionen) sponsra racingteam och skapa specialkronografer för förare. 1968 inleddes samarbetet mellan Jo Siffert och Heuer, allmänt betraktat som F1:s första kommersiella förare–klockdeal. Siffert körde för bland andra Lotus och Brabham och var känd för sin elegans både på och utanför banan. Att han bar Heuer Autavia på handleden gjorde den snabbt till en symbol för racingkultur och precision.
På 1970-talet fortsatte Heuer med bland annat Niki Lauda och Ronnie Peterson vilket cementerade märket som F1:s officiella ur. Det var under de åren som modeller som Monaco, Autavia och Carrera blev ikoner och definitionen av en racingkronograf. När TAG Heuer tog över som Formel 1:s officiella tidtagare 1992–2003 förenades två världar på riktigt: sportens digitala era och klockans mekaniska arv. Samtidigt inleddes långvariga samarbeten med McLaren, vilket gav både varumärket och sporten ett tekniskt och visuellt lyft.
Rolex – elegansens era (2013–2024)
Efter TAG Heuer kom Rolex, som från 2013 blev Global Partner and Official Timekeeper of Formula 1. Rolex satte sin klassiska grön-guldiga prägel på start- och målportaler, tidsskärmar och grafik. Det gav sporten en känsla av exklusivitet. När Rolex tog över stafettpinnen 2013 markerade det ett tydligt skifte i F1:s image. Efter decennier av teknikorienterad marknadsföring med TAG Heuer och Longines, valde F1 en partner med en annan energi, ett varumärke som symboliserade tidlös lyx och prestige snarare än ren ingenjörskonst. För Rolex handlade det inte om att skapa sportklockor med racingestetik, de hade redan Daytona, själva symbolen för bilsportens glamour. I stället fokuserade de på att bygga varumärkesnärvaro i sportens miljö: loggor vid varje kurva, startmålportaler, pressbakgrunder, grafik i sändningarna och på banans LED-skyltar. Grön-guldiga Rolex-färger blev lika starkt förknippade med F1 som Ferraris röda eller McLarens papayaorange.
När bilarna dundrade förbi på Monza, Monaco eller Silverstone flimrade den klassiska Rolex-kronan i bild och blev en symbol för att sporten hade blivit lika mycket kultur som tävling. Rolex lyckades också förfina sportens tonalitet. F1 gick från oljigt depåliv till något elegant och exklusivt, ett lifestyleuniversum som lockade nya åskådare och lyxsponsorer. Samtidigt positionerade sig Rolex som mer än bara sponsor: de blev F1:s tidsmästare, en garant för tradition och pålitlighet.
Samarbetet gick djupt: Rolex var officiell tidtagare för världsmästerskapet, Grand Prix-titelsponsor för flera lopp och aktiv partner i F1:s globala medieproduktioner. Under Rolex-eran växte sporten till en ny global nivå. Publiken fördubblades efter Netflix-serien Drive to Survive, och F1 blev en central plattform för varumärken inom lyx, teknik och livsstil. Rolex hade med kirurgisk precision placerat sig i mitten av denna utveckling, en sponsor som kändes lika självklar som mållinjen själv.
2025: TAG Heuer återvänder
När Liberty Media och F1:s kommersiella maskineri växte mot nya marknader blev tidtagningen en del av storytellingmaskinen. Därför var det logiskt och symboliskt när TAG Heuer återvände som officiell Timekeeper 2025, i ett nytt tioårigt avtal. För märket innebar det en återgång till sina rötter, och för F1 en partner med ett redan djupt narrativ i sportens DNA. Samtidigt lanserade TAG Heuer en ny generation Formula 1-klockor och uppdaterade Solargraph-linjen – produkter som matchar både racingvärlden och den yngre publiken.
Teamens ur – från depå till butik
Utöver den officiella tidtagaren lever F1:s klockkultur främst genom teamens egna samarbeten. Varje stall bär sitt eget märke, ofta med specialserier och teamklockor som speglar bilarnas färger och designfilosofi. Några av exemplen på samarbeten är:
Mercedes-AMG Petronas × IWC Schaffhausen – Sedan 2013. Pilot’s Watch PETRONAS Edition och Mark XX Team Edition i teamets turkosa ton.
Red Bull Racing × TAG Heuer – Sedan 2016. Formula 1 Red Bull Racing Special Edition säljer slut snabbare än ett depåstopp.
McLaren × Richard Mille – Sedan 2016. RM 50-03 McLaren F1 i titan och grafen väger bara 38 gram.
Aston Martin × Girard-Perregaux – Sedan 2021. Laureato Chronograph Aston Martin Edition i British Racing Green.
Visa Cash App RB × Tudor – Från 2024. Black Bay Chrono “Carbon 25”, byggd i titan och kolfiber med detaljer i teamets blåa och vita färger.
Samarbeten mellan F1-förare och klockmärken
Historien om Formel 1:s klockor är också historien om dess största förare. Redan 1968 skrev schweizaren Jo Siffert historia när han blev den första F1-föraren att teckna ett kommersiellt avtal med ett klockmärke. Han körde för Lotus och Brabham, och med en Heuer Autavia på handleden symboliserade han den perfekta kombinationen av fart och stil. Sifferts elegans och charm gjorde honom till racingens första verkliga stilikon och hans samarbete med Heuer blev startskottet för hela klockindustrins intåg i F1.
När Niki Lauda tog plats i Ferrari under 1970-talet var Heuer redan en självklar del av depån. Lauda bar deras Monza och Carrera, och hans kyliga precision bakom ratten passade perfekt för ett varumärke som byggde sin identitet kring mätbar prestanda. På den tiden blev förarens klocka nästan en del av bilen, ett uttryck för samma perfektionism och ingenjörssjäl som F1 i sig.
Under 1980- och 90-talen växte banden mellan klockhus och förare till något större än sponsring – det blev personliga partnerskap. Ingen symboliserar det bättre än Ayrton Senna och TAG Heuer. Senna var snabb, exakt och kompromisslös, precis som kronograferna han bar. Efter hans död 1994 fortsatte märket att hedra honom genom specialutgåvor av Carrera Senna Edition, en serie som lever vidare än i dag.
När Michael Schumacher dominerade 1990-talet och början av 2000-talet var han frontfigur för Omega. Deras Speedmaster Racing-modeller i klara färger blev lika ikoniska som hans röda Ferrari-overall. Det var klockor skapade för fart, men med schweizisk elegans – och de förvandlade racingkronografen till ett vardagsburet samlarobjekt.
I den moderna eran har Lewis Hamilton satt tonen med IWC Schaffhausen. Samarbetet, som började 2013 tillsammans med Mercedes-AMG Petronas, har utvecklats till ett långsiktigt designpartnerskap. Hamilton har själv varit med och formgett flera modeller, däribland Big Pilot’s Watch “Lewis Hamilton Edition” i rödguld och vinrött – ett ur lika djärvt och karismatiskt som föraren själv.
När Max Verstappen tog över F1-tronen på 2010-talet var det återigen TAG Heuer som visste hur man fångar fartens symbolik. Hans limiterade Formula 1 Max Verstappen Edition, producerad i endast 1 300 exemplar, blev snabbt en favorit bland samlare och fans. Precis som Verstappen själv är den aggressiv, kompromisslös och byggd för seger.
Få förare har en lika lång relation med ett märke som Charles Leclerc och Richard Mille. Samarbetet började redan i kartingåldern, långt innan Leclerc nådde Ferrari. Hans RM 67-02 väger bara 32 gram och klarar 5 G i kurvorna, en teknisk bragd som visar hur nära urmakeri och ingenjörskonst kan stå varandra.
Fernando Alonso har burit Richard Mille sedan 2016, ofta under själva racen. Hans favorit, RM 50-03 Tourbillon, är byggd i grafen – ett material lättare än aluminium men starkare än stål. Det är klockteknik i samma liga som de F1-bilar han kör. Före Alonso banade Felipe Massa vägen för Richard Mille-förarna. Han var den första som tävlade med märket på handleden, och hans RM 006 överlevde till och med den dramatiska kraschen i Ungerns GP 2009 – en händelse som cementerade Richard Milles rykte som oförstörbar high-tech-luxury.
Tillsammans berättar dessa samarbeten historien om hur Formel 1-förarna inte bara bär klockor, utan förkroppsligar dem. Från Sifferts pionjäranda till Hamiltons modekänsla och Leclercs futurism visar de att i F1 är tid inte bara något man mäter – det är något man lever efter.
Tidens makt i depån
Formel 1 har alltid handlat om tid. Men i takt med att sporten blivit en global underhållningsindustri har klockbranschen tagit en allt större roll, inte bara som tidtagare, utan som berättare. Från Longines tekniska pionjärskap till Rolex eleganta dominans och TAG Heuers återkomst 2025, visar F1 hur precision kan bli passion. I depån, på handleden och i skyltfönstret handlar allt om samma sak: att jaga tiden och ibland, att besegra den.
Vem sa att plast inte kan vara classy? Från dykare i återvunnen oceanplast till samlarklockor med
Text: Filip Ericsson Rolex är världens mest eftertraktade klockmärke, något som har lett till or
Få klockor har en historia som sträcker sig över både motorsportens asfalt och rymdfartens vakuu