Text: Filip Ericsson
När den schweiziska smyckes- och lyxklocktillverkaren Chopard släppte sin nya sportklocka Alpine Eagle 2019, var det är en stor händelse för entusiaster som länge väntat på märkes återkomst i segmentet ”lyxsportklockor”. För att förstå vikten av detta berättar Eqotime även historien om den legendariska föregångaren – Chopard St. Moritz från 1980.
70-talet var ett förebildsdecennium på flera sätt, åtminstone vad gäller livsstil, mode och design. Man vill ju liksom beama sig tillbaka till en soldränkt Riviera där man sticksmal och iklädd tajta, buliga jeans röker Gitane-cigg, beundrar F1-hjältar i Grand Prix och åker Porsche 928 längs ormiga kustvägar.
Skämt å sido, jag gillar 70-talet helt enkelt, och även i klockbranschen hände spännande grejer. Hela industrin var ju i gungning i den så kallade kvarts-krisen och en hel drös traditionella, främst schweiziska märken gick i graven när den japanska batteri-revolutionen vällde fram över världen.
Detta tvingade klockbranschen att ut svängarna och det skedde av ren självbevarelsedrift. För de konservativa styrelserumsgubbarna runt om i Schweiz lär knappast ha lättat på slipsknuten frivilligt.
Lösningen för Audemars Piguet, en av de allra mest prestigefulla klocktillverkarna, var att ta det vågade klivet att utveckla en sportklocka i stål, tidigare något helt otänkbart för de schweiziska högdjursmärkena som endast befattade sig med ädelmetaller.
1972 släpptes så Audemars Piguet Royal Oak, en tunn, säreget formad stålklocka signerad ikondesignern Gerald Genta, med mekaniskt urverk och skyhög prislapp. Patek Philippe, den finaste fabrikören av dem alla, följde efter med sin Nautilus 1976, även den Genta-ritad. Sist ut bland ”de stora tre” var Vacheron Constantin vars modell 222 utkom 1977.
Chopard St. Moritz
Men även andra prestigemärken hängde på den nya lyxsporttrenden, och Chopard var ett av dem. Den tyske juveleraren Karl Scheufele III hade köpt märket av Chopard-familjen 1963, och det var dennes son Karl-Friedrich Scheufele som förstod att märkets konservativa utbud behövde brytas av med en moderiktig lyxsportklocka.
Det krävdes övertalning men den unge Karl som då var i 20-årsåldern, gav sig inte. Han satte sig vid ritbordet och skapade ett tunt, särpräglat format armbandsur i stål och med integrerad stållänk. Projektet godkändes och 1980 var den nya sportklockan klar. Flera varianter salufördes: herr- och dammodell, stål- och guldvarianter samt val mellan moderiktigt kvartsur och klassiskt mekaniskt urverk.
Karl döpte klockan till ”St. Moritz” efter den exklusiva lilla skidorten i de schweiziska alperna, och det glamouröst klingande namnet passade onekligen perfekt i den tidsanda som låg för dörren – det glada 80-talet. Decenniet skulle innebära ett rejält uppsving för hela segmentet och St. Moritz var verkligen en sann 80-talsprodukt.
Den remarkabla formen var högst fashionabel hos de extroverta börshajarna i New Yorks skyskrapor, och St. Moritz fångade dessutom lyxsportklockans verkliga kärnvärde: att fungera i alla situationer. Med sin tunna boett var den hemma under styrelserummens vita skjortärmar såväl som på semesterfirarnas sandiga strand-handleder.
St. Moritz blev en succé och företagets bäst säljande produkt. Efter 15 år lades tillverkningen ner men någon ersättare följde alltså inte förrän 2019.
Chopard Alpine Eagle
Historien upprepar sig tydligen hos Chopard. Återigen var det sonen Scheufele som fick övertala sin far att utveckla en lyxsportklocka, men denna gång i nästa generation! Idag är det nämligen St. Moritz-skaparen Karl-Friedrich Scheufele som sitter vid rodret och det var hans son, Karl-Fritz Scheufele, som denna gång genomdrev idén om en ny lyxsportklocka.
Det sägs att den unge Karl-Fritz en dag råkade få syn på en St. Moritz på pappas skrivbord och blev förstås nyfiken. Han tog den och bar den under några veckor och idén om en ny St. Moritz var född. Segmentet är mer populärt än någonsin och de mest prestigefulla klockmärkena täljer ju guld ur sina sportur. Det måste ha tett sig som en självklarhet för Karl-Fritz att hoppa på det tåget.
Tre generationer Scheufele således och alla hade de en roll i utvecklingen av Alpine Eagle. St. Moritz med sina säregna boettskruvar fick förstås stå som modell, och det slutliga resultatet visar tydliga men nedtonade beröringspunkter i penndragen.
Men namnet fick stryka på foten. Den nya klockan döptes något förvånande till Alpine Eagle; ett skarpt namn fick uppenbarligen ge vika för ett mer vattnigt. Det ska dock enligt uppgift bero på att “St. Moritz” numera är ett skyddat namn så Chopard fick helt enkelt hitta på ett nytt.
Vid en andra anblick ter sig dock benämningen som ganska genomtänkt. Karl-Fritz tog nämligen inte sin inspiration endast från St. Moritz, utan också från de schweiziska alperna. Den integrerade länken ska påminna om stenar och visarna om örnens fjädrar. Chopard sponsrar nämligen Eagle Wings Foundation som försöker återföra Kungsörnen till området. Urtavlorna sedan ska vara en stilistisk avbild av nämnda örns öga!
I övrigt uppfyller specifikationerna alla kriterier för en riktig lyxsportklocka: tunn boett (under 10mm), vattentäthet till 100m samt ett exklusivt mekaniskt urverk helt utvecklat inhouse hos Chopard. Det innebär att Alpine Eagle, precis som St. Moritz, passar lika väl till banketter som till pool-häng. Eller i Chopards värld, till skidbacken!
Lyxstål
Men Chopard Alpine Eagle är mer raffinerad än så. Dess utveckling och konstruktion genomsyras av märkets hållbarhetspolicy, där stålet är återvunnet och där guldet är etiskt certifierat. Vidare används en ny stålsort som tagit Chopard fyra år att utveckla.
Det kallas för ”Lucent Steel A223” och är både mer klimateffektivt och betydligt hårdare än det 316L-stål som används av de flesta klocktillverkare. Den kemiska kompositionen motsvarar kirurgiskt stål vilket gör materialet 50 procent hårdare, samt skänker det en unik lyster.
Många varianter
Alpine Eagle har idag vuxit till en omfattande modellserie. 33, 36 och 41-millimetersvarianter erbjuds, i stål, stål/guld och helguld, med eller utan diamanter och med olika färger på urtavlorna. Utöver dessa finns en kronograf på 44mm som i sig finns i ett gott antal utföranden och material, samt en svindyr tourbillon. Alla klockor drivs av automatiska urverk utvecklade och byggda hos Chopard och alla är kronometer-certifierade.
Det verkliga russinet i kakan, och tillika artikelförfattarens favorit i det digra Alpine Eagle-programmet, är den för året nya Alpine Eagle 41 XPS, en ultratunn variant med en närmast hypnotiserande vacker urtavla i rosa. Andra sköna detaljer är den lilla sekundvisaren konstfullt integrerad vid klockan sex samt avsaknaden av datum vilket ger tavlan ett elegantare uttryck.
Glädjande är att den blott 8mm tunna drömklockan är en del av ordinarie program och således inte limiterad (även om de inte kan bygga så många varje år), medan priset som överstiger 200 000 kronor är mindre glädjande. Men billigare än en Royal Oak!
Två olika varianter av Chopards nya basverk erbjuds; Caliber 01.01-C med 60 timmars gångreserv och datumfunktion för den större klockan, samt Caliber 09.01-C med 42 timmars reserv och icke datum för de två mindre. Båda är kronometercertifierade.
XPS drivs av en utveckling av märkets första egenproducerade urverk från 1996, Caliber L.U.C 96.40-L. Med sin avancerade mikrorotor i 22-karats guld samt höjdmått på blott 3,3 millimeter är den nog så raffinerad som urverken från Patek Philippe och Audemars Piguet!
Att välja Chopard
Så varför välja en Chopard? Jo, för det första är lyxsportklockorna från ”de stora tre” betydligt dyrare, och går heller knappast att ens få tag på hos auktoriserade handlare till ordinarie pris. Samma sak gäller Rolex (som ligger något under Chopard i pris); det är ju omöjligt att köpa en sportklocka från märket hos en Rolex-handlare idag. Så stor är efterfrågan.
Och häri ligger en del av dragningskraften hos ett märke som Chopard. Namnet klingar fint i prestige-känsliga öron, det liksom osar lyx och glamour. Samtidigt flyger det betydligt mer under radarn än de mer extroverta konkurrenterna.
Det bör göra utbudet mer tillgängligt och man lär slippa betala överpriser hos gråhandlarna. Samtidigt ligger produkterna knappast efter de stora namnens; kvalitet, finish och horologisk prestation motsvarar prisnivån med råge och står definitivt inte Rolex efter.
Nu finns förstås mängder av märken som tillverkar habegärliga lyxsportklockor i hundratusenkronorsklassen och strax däröver, såsom Cartier, Jaeger-LeCoultre, IWC och Panerai, med flera. Konkurrensen om de välbeställdas plånböcker är alltså synnerligen skarp. Att välja Chopard framför dessa storheter kräver att man uppskattar varumärkets diskretion, att man vill göra finsmakarens val.
Så kanske heter Chopards allra främsta konkurrent Girard Perregaux, en annan doldis med fina anor och respektingivande renommé. Som också har återupplivat sin lyxsportklocka från förr! Valet mellan dem är svårt, men Chopard, som briljerar med sitt hållbarhetstänk och sitt unika stål, kanske drar det längsta strået trots allt. Men till sist hänger det alltid på vilken klocka man spontant gillar. För det finns många fantastiska klockor där ute.
Text: Mia Litström Den stadiga trenden med laxrosa urtavla fortsätter och nu är det dags för Cho
Imorgon den 4: april är det dags för Kaplans Auktioners stora klockspecial. En auktion fylld till
Sommaren är på ingång och det börjar bli dags att fundera på vilken klocka som ska sitta på ar