Tidslinjen: Nyheter från Vacheron Constantin, Zenith & Oris

Vacheron Overseas 34,5 mm

Det är något särskilt med klocknyheter som vågar ta färg. Inte bara den där försiktiga “vi har gjort tavlan lite blåare”-färgen, utan riktig färg. Bourgogne. Lapis lazuli. Ultraviolet. Olivgrönt. Den här veckan rör vi oss därför från Vacheron Constantins diskreta lyxsport i mindre format, via Zeniths tekniska fyrverkeri till en Oris-dykare som luktar mer fältjacka än yacht club.


Vacheron Constantin Overseas Self-Winding 34,5 mm 

Vacheron Constantin fortsätter att göra Overseas till en allt bredare familj. Kollektionen har sina rötter i 222 från 1977, en av de där integrerade lyxsportklockorna som alltid nämns i samma andetag som Royal Oak och Nautilus. Overseas som namn kom 1996, medan den moderna tredje generationen lanserades 2016. Sedan dess har modellen blivit ett av de mest självklara alternativen för den som vill ha sportklocka, men utan att nödvändigtvis gå samma väg som alla andra.

Nu kommer två nya versioner av Overseas Self-Winding i 34,5 mm: en i stål med djupt röd lackerad tavla och en i roséguld med gyllene ton-i-ton-känsla. Storleken är intressant. 34,5 mm låter litet på papperet, men med integrerad länk, bred boettform och Vacherons ganska tydliga formspråk blir det inte någon timid damklocka. Snarare handlar det om en kompakt, elegant och faktiskt ganska unisex Overseas för den som inte vill bära ett mindre väggur på handleden.

Boetten är 9,3 mm tjock och vattentät till 150 meter. Det räcker mer än väl för ett liv som sannolikt kommer innehålla fler hotellpooler än undervattenssprängningar. Designen känns igen direkt: tonneau-formad grund, den sexkantiga bezeln som blinkar mot Malteserkorset och länkarna som också plockar upp samma formspråk. Finishen är, som man förväntar sig av Vacheron, en blandning av borstade och polerade ytor där ljuset får jobba lite.

Den stora styrkan med Overseas är fortfarande det smarta systemet för att byta mellan länk, läder och gummi utan verktyg. Stålmodellen levereras med stållänk, rött alligatorband och rött gummiband. Roséguldsversionen kommer med guldlänk, vitt alligatorband och vitt gummi. Det är lite som att köpa tre personligheter i samma paket: styrelserum, Riviera och “jag har semester men äger fortfarande en Vacheron”.

Stålversionen är kanske den mest intressanta av de två. Den röda, nästan burgundy-färgade tavlan ger Overseas ett helt annat uttryck än de blå, svarta och silverfärgade versionerna vi är vana vid. Den känns sportigare än roséguldsmodellen, men också mer samtida. Roséguldet är däremot maximal diskret odiskretion: gyllene tavla, roséguld, integrerad guldlänk och en prislapp som inte direkt viskar.

Inuti sitter det automatiska manufakturverket kaliber 1088/1. Det är ett tunt verk med 40 timmars gångreserv, 4 Hz-frekvens och rotor i 22 karats guld dekorerad med kompassros. Det är kanske inte det mest dramatiska verket Vacheron gör, men det passar modellen: elegant, tunt och pålitligt snarare än skrikigt.

Priserna landar på 26 800 euro för stålmodellen och 60 000 euro för roséguldsversionen. Det är mycket pengar, men samtidigt är Overseas en av få integrerade lyxsportklockor som fortfarande känns lite mindre förutsägbar än de mest uppenbara alternativen. Särskilt i rött.

Zenith Defy Extreme Lapis Lazuli II och Ultraviolet

Om Vacheron är kontrollerad elegans är Zenith Defy Extreme ungefär motsatsen. Det här är inte en klocka som smyger in i ett rum. Den sparkar upp dörren, gör en volt och frågar varför ingen filmar.

Defy Extreme är Zeniths mest brutala tolkning av den moderna högfrekvenskronografen. Boetten mäter 45 mm i diameter, 15,4 mm på höjden och 51 mm lug-to-lug. Det är stort, kantigt och medvetet överdrivet. Men poängen här är inte diskretion. Poängen är teknik, material och ett formspråk som nästan är mer konceptbil än armbandsur.

Den nya Defy Extreme Lapis Lazuli II kombinerar smidd kolfiber med titan. Det gör att den stora boetten blir lättare än den ser ut, samtidigt som de matta, oregelbundna kolfiberytorna förstärker modellens aggressiva arkitektur. På tavlan sitter kronografregister i lapis lazuli, den djupt blå stenen med naturliga inslag av pyrit. Varje tavla blir därför lite unik, eftersom stenens mönster varierar från exemplar till exemplar.

Mot den mörka kolfiberboetten ger de blå stenregistren och de guldfärgade detaljerna en nästan kosmisk effekt. Det är natt, rymd, mineral och övermotoriserad schweizisk ingenjörskonst i samma paket. Diskret? Nej. Kul? Absolut.

Den andra nyheten är Defy Extreme Ultraviolet. Här är boetten i mikroblästrad titan, mörkgrå och nästan helt utan blänk. Tavlan använder violett-tonad safir och lila register, vilket ger ett transparent och lager-på-lager-liknande uttryck där delar av verket syns under tavlan. Det är en idé Zenith tidigare lekt med i Defy 21 Ultraviolet från 2020, men här blir den ännu mer intensiv tack vare Defy Extreme-boettens betydligt mer aggressiva utseende.

Båda modellerna drivs av El Primero 9004, ett automatiskt kronografverk med dubbla gångsystem. Den vanliga tidvisningen går i 36 000 svängningar per timme, alltså 5 Hz, medan kronografen har ett eget system som går i hela 360 000 svängningar per timme, eller 50 Hz. Resultatet är en kronograf som kan mäta hundradelar av en sekund. Den centrala kronografvisaren gör ett helt varv runt tavlan på en sekund, vilket är lika onödigt som det är fantastiskt.

Gångreserven för tidvisningen är 50 timmar, medan kronografen har ungefär 50 minuters egen drift. Det är också värt att nämna att båda modellerna är vattentäta till 200 meter, vilket känns rimligt för en klocka som ser ut att ha designats för att överleva ett mindre månlandningsprogram.

Lapis Lazuli II är limiterad till 25 exemplar och kostar 36 800 euro. Ultraviolet är inte limiterad och kostar 20 200 euro. Båda har Zeniths system för snabba bandbyten. Lapis Lazuli II kommer med svart gummi och svart kardborreband, medan Ultraviolet levereras med lila gummi, mikroblästrad titanlänk och svart kardborreband.

Zenith gör ibland klockor som är svåra att förklara för någon som bara vill veta vad klockan är. Men det är också det som gör dem roliga. Defy Extreme är inte för alla. Den är knappt för de flesta. Men för rätt person är den en teknisk leksak i haute horlogerie-format.

Oris Divers Date Olive Green 

Efter Vacheron och Zenith känns Oris Divers Date Olive Green nästan farligt jordnära. Här pratar vi inte roséguld för 60 000 euro eller en hundradelskronograf med lapis lazuli. Här pratar vi en 39 mm dykarklocka i stål med grön tavla, 200 meters vattentäthet och ett pris som i sammanhanget känns som att någon glömt en nolla.

Oris Divers Date är arvtagaren till Divers Sixty-Five, modellen som gjorde Oris retrodykare till en modern favorit. Ursprunglig inspiration kommer från märkets dykarklocka från 1965, men 2024 uppdaterades serien ordentligt och fick namnet Divers Date. Boetten gjordes om, specifikationerna vässades och materialvalen förbättrades, samtidigt som den vintagepräglade känslan behölls.

Den nya versionen har en olivgrön tavla som för tankarna mer till militär utrustning och fältjackor än till färgglada badshorts. Det är ett smart val. Grönt har blivit en av klockvärldens mest använda färger de senaste åren, men olivtonen ger modellen en mer verktygsmässig karaktär än en klassisk smaragdgrön tavla hade gjort.

Boetten mäter 39 mm i diameter, 12,1 mm på höjden och 46,5 mm lug-to-lug. Det är nästan en perfekt modern storlek för en sportig vardagsdykare. Den enkelriktade bezeln har svart keramisk inläggning, vilket är en tydlig uppgradering jämfört med äldre aluminiumbezels i den här typen av retrodykare. Glaset är dubbelkupat safirglas med antireflexbehandling på insidan, kronan är skruvad och vattentätheten ligger på 200 meter.

Tavlan har applicerade, fasetterade index med Super-LumiNova, lysande tim- och minutvisare och en lollipop-sekundvisare. Datumet sitter vid klockan sex, vilket ger tavlan bättre balans än ett klassiskt datumfönster vid tre. Det är små saker, men små saker är ofta skillnaden mellan “helt okej” och “den där vill jag faktiskt ha”.

Inuti sitter Oris kaliber 733, baserad på Sellita SW200. Det är ett automatiskt standardverk med 41 timmars gångreserv, 28 800 svängningar per timme, hackande sekund och datum. Det är inte exotiskt, men det är beprövat, lättservat och helt rätt för en klocka som ska användas snarare än vördas i ett kassaskåp.

Oris levererar modellen som ett set med den nitinspirerade stållänken och ett extra svart gummiband. Båda har quick-change-system, vilket gör att man snabbt kan gå från vardag till badläge. Priset är 2 450 euro, vilket gör den till veckans mest rimliga nyhet med ganska bred marginal.