Sommartid, bitcoin och guldmyntfötter

Text: Hans Persson
Disclaimer: Detta är en krönika. Där åsikter, slutsatser och resonemang är skribentens egna.


Det är mycket nu. Sommartid ska ställas in, myntfoten ska förhållas till och att Bitcoin inte köptes för tio år sedan ska man kunna också kunna leva med. Det de här sakerna har gemensamt, förutom att få mig på tveksamt humör, är att de handlar om överenskommelser människor emellan. Och det är ju alltid intressant?


Sommartid

Att vi har tid överhuvudtaget är ju skönt, om inte annat skulle klockindustrin vara något begränsad om vi inte var överens om vad klockan var. En engelsman kom på att klockan var tolv då solen stod rakt ovanför hans huvud. Han övertygade de andra engelsmännen att det var rimligt, och sedan fortsatte det. Övriga Europa hängde på. Efter Napoleonkrigen så ville ändå ingen hålla på att tjafsa om småsaker. Att en Nya Zeeländsk forskare sedan hittade på att man skulle kunna justera om klockan ett par gånger om året så att man anpassar klockslaget för att passa med dagsljuset är ytterligare ett exempel på en överenskommelse. Plötsligt, på en sekund, är klockan en timme annat än den var nyss. Inget konstigt här heller. Så länge vi är överens.



Guldmyntfoten

Guldmyntfoten då? Ordet i sig innehåller förutom guld även det klockrena ordet “myntfot”. Själva myntfoten är helt enkelt den mängd metall av en viss vikt som motsvaras av en enhet av den aktuella valutan. Användandet av guldmyntfoten byggde inte på någon speciell överenskommelse. Förutom, möjligtvis, en överenskommelse om vad guld var värt. Istället byggde användandet av den snarare på att man hade bra kunskaper inom matte.

I praktiken var det praktiskt med att koppla en valuta till guldmyntfoten. Tänk dig att du är i Italien. På medeltiden. Du tjänar ihop lite pengar i Florens, kanske som torped, kanske som latrintömmare. Glad i hågen åker du upp till Venedig för att ta en grappa på piazzan, och sedan ska du betala. Inga problem. Dina fina guldfloriner funkar hur bra som helst. Den lokala hökaren vet att en florin innehåller 3,54 gram av i stort sett rent guld. Han skulle helst föredragit en av “sina” lokala dukater, men eftersom han vet att en sådan väger in på runt 3,23 gram med samma guldhalt så det är lugnt. Han lurar dig säkert ändå och hävdar att de är lika mycket värda, men det är ok. Solen lyser och grappan är god. Skulle hökaren ändå tvivla på myntningen kan han enkelt bara väga myntet.

Enkelt, och det bygger egentligen bara på metallpriser.



Lite lurigare blir det om man kommer till en pappersmyntfot, eller “fiatvaluta” som vi säger nu för tiden. Det bygger på att alla inblandade är överens om vad en peng är värd. Jag accepterar att du betalar mig femtio kronor för två små silveröglor till ett armband. Och baristan tycker att de femtio kronorna är rimliga för en espresso. Jag tycker det är orimligt, men vad gör man när man är kaffesugen? Vi är ändå överens.


Kryptovalutor?

Kryptovalutor kanske är grejen? De bygger ju också på överenskommelser. Dock lite “större” överenskommelser, mellan ett stort antal noder, eller kanske -förenklat- datorer. Utan att gå in på blockkedjetekniken, (men googla, det är intressant!) så kan man snabbt säga att överenskommelsen även innehåller tidigare transaktioner. Så grappa-försäljaren skulle kunna vara säker på att du inte snott florinerna, utan fått dem som betalning för valfri tjänst.



Problemet med kryptovalutor i nuläget är att ingen riktigt vet vad de borde vara värda. I stället för en hyfsat säker betallösning har de förvandlats till ett vansinnigt volatilt finansiellt instrument. Bitcoin har varit en giltig valuta på vissa ställen (inte bara på darknet), men den möjligheten har tagits bort. Synd, tycker jag. Jag vill gärna se en praktisk tillämpning av kryptovalutor. Både säkerhetsmässigt och “frihetsmässigt” så gillar jag tanken.

Nåja. Ett glas grappa i vårsolen känns väl ändå bra? Vem bryr sig om vad klockan är, har man tillräckligt snygg klocka behöver den inte gå rätt. Och sommartiden avskaffas snart, det finns ju ändå elektriskt ljus. Vi behöver inte anpassa oss.

/Hans Persson, krönikör, Eqotime

Shopping cart
Det finns inga produkter i varukorgen!
Fortsätt handla
0