Lyckad återupplivning av eBay-kadaver. Margarinkungen går loss!


Detta är en krönika. Åsikter och arbetsmetoder som beskrivs är skribentens egna. Eqotime avråder läsare från att själv öppna klockor eller hantera urverk utan fackmannamässiga kunskaper och enbart i samråd med respektive tillverkare. Eqotime tar heller inget ansvar för korrektheten i hanterandet av armbandsuret så som det beskrivs i krönikan och uppmanar ingen att genomföra liknande projekt.


Text & bild: Margarinkungen


Vad gör man när man hittar ett kadaver till Jaeger-LeCoultre (JLC) Reverso ClassiqueeBay? Man ropar hem det såklart! Många skulle nog tänka vilken galning! Vad ska man med det där rostiga liket till? Så tänker kanske även du? Men nörd som jag är så tänkte jag istället : undrar om jag kan fixa det där?


Upptakten

Kadavret, som kom från Italien, hade om jag får fantisera fritt lite, burits av någon som avrättats av maffian. Någon mafioso hade säkert tröttnat på att den nu avlidne ägaren inte levererade sina pengar. Nu stod förmodligen änkan där med en Reverso i guld och stål. Det enda som enkelt gick att rädda var boetten av guld. Den såldes säkert för guldvärdet. Resterande delar behölls troligen av urmakaren som plundrat liket. Och de var dessa han sedan lade ut på eBay. Konstigt nog var det bara jag som budade så det blev en billig auktion…



Nu hade jag urverket (JLC 846), tavlan med visare, själva verkhållaren, släden och samtliga skruvar. Dessutom hade jag bakpackningen men inte packningen till framsidan. Även C spännet i stål kom med i auktionen.  Kort sagt var det en hel del komponenter som jag troligtvis skulle kunna göra något med.


Direktkontakt med JLC

Klockan kom hem till mig och jag började med att ställa lite frågor till mina urmakarvänner. Bland annat en kille som då jobbade hos nuvarande ägaren till JLC. Han sa: skicka med det hit så ska jag göra vad jag kan, det där är inga problem.

Problemet var bara att han var tvungen att registrera Reverson för att få loss delar, vilket i sig inte är så konstigt. Väl registrerad så skickades liket till Jaeger-LeCoultre i Vallée de Joux där alla klockor som ska renoveras hamnar. Det gick ut en offert till mig för att återställa klockan till originalskick med boetthalvorna i guld och i princip ett nytt verk. Vilket i sig inte är konstigt då JLC måste hålla hårt i sina produkter och hålla sina garantier.

Klockan var borta ett tag och jag hann inte ens avslå offerten innan jag blev med bjuden ner till Vallé de Jour av Nymansur 1851 på en eventresa. Väl där fick jag av en ”slump” JLC’s servicechef som bordsgranne vid lunchen i JLC representationsmatsal. Då tog jag naturligtvis chansen att berätta om mitt projekt och bad om lite sponsring vilket han också lovade. Klockan hade förövrigt passerat hans bänk nyligen. han visste mycket väl vilken klocka det handlade om.

Väl hemma fick jag en ny offert som i princip var gratis i förhållande till den tidigare. Men eftersom JLC var tvungna att hålla på serienumret så var boetten i guld vilket gjorde det till ett rätt dyrt lik ändå. Tyvärr blev jag tvungen att avslå även den offerten även om jag är otroligt tacksam för att JLC ville sponsra projektet. Nu började jakten på de saknade delarna och pillet med att få igång verket.


Till verket

Jag rev helt enkelt ned verket och lade allt som inte var limmat i ren bensin. Där fick det ligga i ungefär fem dagar. Efter det fick delarna åka rätt många vändor i ultraljudstvätten. Vid närmare besiktning efteråt var det mesta ok, även om det fanns en del skador på på några av delarna. Dock var alla bryggor och de flesta hjulen i helt okej skick.



”Winding Stem” var dock i så dåligt skick att jag med våld fick lossa ”Sliding Pinion”. Även ”Winding Pinion” -gängan på bommen var under all kritik och inte ens efter två veckor i bensin blev det bättre. Vissa delar fick jag dessutom fila på för att få loss gravrosten. Men det gick. Så jag tog beslutet att köpa ny ”Winding stem” samt ny ”sliding och Winding Pinion”. Om inte annat för att säkerställa att det skulle gå att dra upp det manuella verket.


Jakten

Jag fick ihop verket och det tickade på. Ett verk som förövrigt är minimalt och i storlek ungefär som min tumnagel, Det består dock av ett femtiotal delar. Men eftersom det bara har komplikationerna timme och minut så är det trots allt att betrakta som ett rätt enkelt verk. Nu tickade som sagt allt på och verket såg ut att fungera ordentligt. Nu behövde jag bara hitta boetthalvorna, glaset och packningarna till framsidan. Och såklart de små o-ringarna som finns på skruvarna som håller ihop dem.

Jag började förstås med att fråga Jaeger-LeCoultre. Men där fick jag ett vänligt men bestämt ”nej vi kan inte hjälpa dig om du inte tar guldboetten”. Något som inte var aktuellt då det helt enkelt blev för kostsamt. Återförsäljarnas verkstäder tackade också nej av samma anledning. Inget konstigt med det, snarare helt rimligt och förväntat. Men på eBay dök det plötsligt upp bakboett och budgivningen var igång. Den verkade vara i okej skick och hade inga djupa repor. Jag budade och fick till slut bakbotten till ett ok pris.

Nu hade jag allt utom framboetten med glaset och packningen samt O ringarna till skruvarna. Tyvärr hade verket efter några veckor på bänken under ett dammskydd börjat bli svåruppdraget. Vid närmare inspektion visade det sig att ”Barrel Bridge”-hjulet satt lite snett. Så jag började helt enkelt att leta efter en ny brygga.



Monteringsdags

Chousins UK hade ingen men jag hittade en urmakare i Paris som hade en liggandes som hon skickade till mig. Jag kunde alltså få igång verket igen. Jag passade naturligtvis på att fråga henne om hon hade en framboett med glas. Hon svarade att hon kanske hade en men den skulle hon använda själv. Men efter en del kohandlande gick hon med på att sälja framboetten till mig. Hon hade också packningen som jag sökte ochnu hade jag alltså en komplett klocka. Eller kanske närmare bestämt, delarna till en komplett klocka.

Nu kunde monteringen inledas. Reverson består av verket, tavlan och visarna som sitter i en stålfixtur som är rätt tunn. Den monteras i en kälke som man fäster i lederna. Denna gör att man kan svänga botten. På dessa sätts en brygga som håller fast allting på släden som man i sin tur sätter fast bandet i. Busenkelt och sen är det klart.

Jag hade alla skruvar och packningar, O ringarna fick jag från en vän i Kalmar som också är hobby-urmakare. Men utan monteringsanvisning blev det fel. Materialmässigt hade jag råd till tre chanser att göra rätt men det tog mig bara två försök att få det rätt. Konstigt nog. Men konstruktionen är förlåtande och gjord för motstå ett slag av en kula i hästpolo. Så den är en imponerande stark.



Väl ihopmonterat blev det en polering så att bak- och framboetten skulle se enhetliga ut. Vilket blev riktigt bra om jag får säga det själv.



Slutresultatet

Personligen blev jag väldigt nöjd med resultatet och nu letar jag efter nästa projekt. Jag letar också efter ett Rolexverk, kaliber 1570, till min Musse Pigg-klocka som jag plockat ihop tidigare. Men det är en annan historia som jag gärna berättar nästa gång här i Margarinkungens hörna.


För dig som vill ha mer av Margarinkungen rekommenderar vi en genomlyssning av Urbildningsradions intervju med honom från 2019. Avsnittet hittar du här.

Eller varför inte kasta dig över det senaste avsnittet, Margarinkungen Revisited. Det hittas du här.


Varukorg
Det finns inga produkter i varukorgen!
Fortsätt handla
0