Gröna vågen 2.0. “Vi har fått Stockholmare i byn”

Av Hans Persson


Detta är en krönika. Där åsikter, slutsatser och resonemang är skribentens egna.


Jag bor på landsbygden och är rätt nöjd med det. Jag bodde förvisso några år i en större stad. Men jag flyttade hem igen och här blir jag med största sannolikhet kvar. De senaste åren har vi också sett fler och fler som flyttat upp hit. Både återvändare och nyinflyttade. Återvändarna brukar dyka upp då de bildat familj och skaffat barn. Men storstadsborna kommer så att säga i blomman av sitt yrkesliv. Vi har kort sagt fått Stockholmare i byn.

Det här är riktiga gamla Gröna vågen-bygder. På 70-talet flyttade väldigt många hit från storstäderna. De hade en dröm om det enkla livet. Att gå och fisa blev någon slags ideal. Och halvt övergivna bondgårdar blev hårdvaluta. En hel del av de här personerna blev bara kvar i några år. Livet på landet var kanske inte så enkelt som det framställdes i vissa kretsar. Men en del stannade kvar. Jag kan på rak arm komma på en tio-femton barndomsvänner som har föräldrar som flyttat hit i “gröna vågen”.

De som stannade kvar har genom åren visat en häpnadsväckande företagsamhet. Alltifrån affärssystem till översvämningsskydd säljs över hela världen. Med basen här ute i obygden. Men idag har de färgglada sparkdräkterna och drömmarna om kollektiv bytts ut mot Ilse Jacobsen-stövlar och drömmar om en liten butik med lokalproducerade varor. Gärna blandat med delikatesser i snygga förpackningar.

Foto: Hälsinglands Museum/Johan Ahlén

Fibermiraklet

Fiberutbyggnaden i varenda liten by har också öppnat för människor med oväntat kvalificerade jobb. Man kan ha säljutbildningar via teams i samma hus där man öppnat en delikatessbutik i källaren. Kanske går de nya utflyttarna också ned lite i tid? 50% arbete, kompletterat med en BnB blir en helt ok försörjning. Särskilt som man inte har några lånekostnader. Försäljning av radhuset i Sollentuna har gjort att man kan betala sitt hus kontant. Kanske även bilen.

Jag tror att bygder likt min, med närhet till bra infrastruktur, kommer att fortsätta utvecklas. Distansarbete, fyra timmar till Stockholm och relativt billiga hus och gårdar lockar. Tittar man på budgivningarna på hus i närområdet så är de tydligt dopade med lägenhetsbelåningar och reavinster. Hemskt tycker vissa, att de bofasta här uppe ska behöva konkurrera om husen med människor som bara vill ha pittoreska stugor. Kalas tycker vissa, folk kommer hit och spenderar sina pengar här i stället för i Mälardalen.


Exotifiering?

En aspekt som kan lyftas, om man inte bara vill utmåla allt som guld och gröna vågor, är det här med exotifieringen. Finns det problem med att vi “lantisar” och våra hemtrakter ses som något annat än det “riktiga” Sverige. Är jag lite rolig lokalfärg när jag mullrar förbi i min pickup, klädd i flanellskjorta? Och, vad är jag i så fall då jag är jobbklädd, vilket för mig betyder något i stil med “vårdad klädsel” och åker min elbil?

Statsministern sa i en intervju för ett tag sedan något om att landsbygden är viktig för att stadsborna ska kunna komma ut och slappna av. Gröna vågen 1.0 visade sig vara drivna människor som skapat enorm tillväxt. Det ska därför bli spännande att se vad 2.0-versionen kommer att bidra med på lite längre sikt!

Personligen är jag väldigt nöjd med och glad över Gröna vågen. Både originalet och den nya, uppdaterade, versionen. Att få gå på reggaefestival i ett gammalt hippiekollektiv är kul, att beställa bröd från den lokala delikatessbutiken är också kul. Att de stora företag som de första utflyttarna grundade har skapat jobb åt många är också bra, och att vår bygd (tydligen) kan attrahera inflyttare är ännu bättre.

Så välkomna ut i spenaten om ni, såhär i pandemitider och hemmajobb, skulle känna er sugna på att flytta till landet!

/Hans Persson


Varukorg
Det finns inga produkter i varukorgen!
Fortsätt handla
0